Det här är Isak, femton månader och åtta dagar

Fysiskt
Tiotandad filur på ungefär tolv kilo. Håret tar förmodligen två av de kilona. Drar storlek 80/86 och har alltid minst två blåmärken på benen.

Person och talanger
Går och springer, klättrar och klänger, men kryper nästan inte alls längre. Skjuter omkring stolar för att kunna klättra upp på de farligaste möblerna och sätter ständigt våra hjärtan i halsgropen. Kröp senast idag upp på vardagsrumsbordet, från soffan, när jag befann mig på toaletten i en halv minut.

Säger nästan "titta" och kan härma ljud som låter som "mamma", i övrigt pratar han mest på sitt eget språk och då en del med stängd mun. Idag kallade han en okänd man för "babba" på tunnelbanan. Oklart om det var mamma, pappa eller något annat som avsågs.

Vansinnigt kittlig, men vill ändå bli kittlad. Älskar musik, fast bara korta stunder. Bits ganska ofta och slåss när han blir trött. Somnar dock för det mesta av sig själv och vaknar sällan på natten - men det räknas fortfarande som sovmorgon om han någon gång väntar med att vakna till halv sju.

Verkar inte bry sig särskilt mycket om att vi säger "nej" till vissa saker. Vet inte om det är för att han inte förstår eller för att han skiter i oss eller om han helt enkelt är för inne i sin egen värld för att höra. De gångerna vi vet att han uppfattar nejet fäller han alltid kränkta tårar. I övrigt förstår han mer och mer som "lägg dig ner", "hämta den", "kom hit" och en del annat, men allt är så klart beroende av hans vilja att lyssna. Eller hans mentala närvaro. Han glider nämligen ofta bort i drömvärldar och när han inte gör det går han in så mycket i det han gör att han blir döv för allt annat.

Väldigt stolt över sina egna förmågor den där. Tror att hans ansikte skulle passa bredvid ordet "belåten" i ordboken. Särskilt när han har härmat något vi har gjort. Då blir han extra nöjd och avslutar gärna med en nick.

Han har äntligen slutat tugga på böcker. Numera vill han gärna att vi läser för honom, men ofta ska han bestämma ordningen i boken själv och bläddrar hejdlöst bland sidorna. När boken är slut blir han så arg på den att han slänger bort den om vi inte skyndar oss att läsa om.

Han älskar Sabbat. Verkligen älskar. Vad som än har hänt blir han glad så fort han ser honom. Sabbat verkar oftast gilla Isak tillbaka. Så länge inga försök till lyft i olika kroppsdelar är inblandade.

På det hela taget verkar han vara en välmående liten person.

Vykort från landet

Medan jag är i Örebro och sover ut, är Isak utanför Gnesta och plockar upp mat med gaffel utan hjälp. Himla begåvat barn det där. 

Lugnet innan stormen

Medan katten kissade ner våra sängar satt vi i godan ro ute i parken och åt kvällsmat från det kinesiska värdshuset. Av förklarliga skäl upphörde den goda ron att exister när vi kommit in. I alla fall för två av oss. Den tredje var däst efter alla risrester och somnade innan huvudet hann träffa kudden. Lätt att vara nöjd när man är den enda utan kattkiss i sängen, tydligen. 

 

Junilördag

Idag gick vi till Kristallparken för att illustrera för Isak hur skatt är en utgift man får igen. Tagen av stundens allvar stal han mitt äpple, satte sig tillrätta och begrundade omgivningen i flera minuter. Sedan slösade han ett leende på en sur unge innan vi gick hem. 

 

Det finns inga dåliga väder

Däremot finns det dåliga humör. Efter tjugo minuter var Isak så arg att vi gick in igen. Oklart vad som felades, men det enda som till slut lyckades vända vreden var Teletubbies. 

Sommar och sol, lek med toalettstol

Jag som egentligen brukar bli ganska besvärad under sommaren, vill plötsligt ut så mycket som möjligt. Kanske för att den här lilla filuren hjälper till att hålla fokus borta från värmen. Eller för att han springer och slänger saker i toalettstolen så fort man tittar en millimeter åt ett annat håll om vi är inomhus för länge.

Bokslukare?

För första gången i sitt liv ville Isak få en bok läst för sig idag. Han kan i och för sig ha velat det tidigare också, men idag var första gången som han kravlade upp i mitt knä, tryckte en bok i huvudet på mig och lät mig läsa den för honom. Han försökte inte äta den en endaste gång. Framsteg!