Första febern

Man känner sig inte som världens bästa förälder när man efter två dygn med ett övergnälligt barn får ett infall att ta tempen och upptäcker att den ligger på 38.1 grader. Inte så konstigt att han varit labil alltså. Vårdupplysningen tog lite bakgrundsfakta och föreslog sedan öroninflammation. Vi får se imorgon. Nu har han somnat med höjd huvudände i sängen och en alvedon i stjärten. Och nappen bakochfram. Tydligen mycket godare än om den är rättvänd.

Sömnbrottardagen

Idag har Isak varit sådär ohemult missnöjd med livet som han lätt blir när han inte sover. Sådana dagar duger sällan något annat än att åla som en korv i någons knä och det duger bara under korta stunder. Det absolut värsta man kan göra mot honom är att lägga ner honom i sängen, men det är ju vad man gör hela tiden eftersom att man är den som vet att han blir så mycket gladare om han får sova (skittaskigt, jag vet). Ofta går det ganska snabbt att lura honom till sömns, men idag har det tagit hur lång tid som helst. Dessutom har han bara velat sova en liten stund åt gången precis som det där ADHD-barnet jag läste om en gång som sov sju timmar per dygn, uppdelat i kvartar. Hu. Man vill ju inte veta vad som väntar...

I vilket fall som helst var jag på väg att sälja min själ till Satan för att få göra ett toalettbesök någon gång vid lunch. Isak visar nämligen mycket lite hänsyn till mina basala behov de här dagarna, så det brukar bli en del knipande (men det funkar ju inte hur länge som helst). Till slut satte jag i alla fall ner honom i babygymmet och tänkte att det får bära eller brista. Och då brast det. Inte i brallan alltså. Nej, först brast det hos Isak som började gråta hejdlöst och sekunden efter brast mitt hjärta när han hulkande sträckte sin armar mot mig för första gången. Innan har han bara sträckt sig efter saker och Sabbats svans. Åh han får ju gråta en hel dag till om han vill, bara han gör ett sådant där avslut. All sveda, värk och nödighet blåstes bort på en sekund.

Efter det lilla ögonblicket blev jag övermodig och tog med Isak ut på en halvmilspromenad bara för att det råkade vara uppehåll just då. En kilometer innan vi var hemma igen började det givetvis spöregna. Som lök på laxen somnade Isak tjugo meter innan vi var framme vid porten och blev inte alls särskilt glad när jag var tvungen att väcka honom för att komma upp i lägenheten. På några sekunder var vi alltså tillbaka där vi började dagen - arg bebis i spjälsäng och jag muttrandes bredvid  Blir det några fler barn så blir det bara det i ett hus med hiss, det är ett som är säkert. God natt.

Betyg på min debut som barnmatskock - med skäll underkänt

Coop har haft utförsäljning av ekologiska frysgrönsaker, vilket kändes som ett utmärkt startskott för att börjar göra egen barnmat. Jag har tänkt sätta igång med det rätt länge och har under tiden målat upp en romantisk bild av en skrattande Isak som helt enkelt inte kan få nog av mina hemmagjorda puréer. Nej han skulle faktiskt älska dem så mycket att hans första ord skulle bli "usch" vid åsynen av butikernas fattiga burkmat. Jo, man lär ju så länge man lever - som det heter.

Glad i hågen och fylld av förväntningar kokade och mixade jag i alla fall under kvällen ihop en blandning av majs, ärtor, morötter, bönor och lite, lite broccoli tillsammans med bröstmjölk, smör och en halv tesked olja. Ni hör ju att det var en måltid för en gourmand! Synd bara att Isak uppenbart inte är en gourmand än. Minen efter första skeden vittnade om att det här var det största sveket vi utsatt honom för hittills. Sedan tog det ungefär femton försök till innan vi insåg att det nog inte var konsistensen som var problemet. Han spottade, gnällde, fick kväljningar och behandlade på det hela taget mitt fräscha grönsaksmos som en motbjudande sörja. Efter att ha mixat ner ytterligare en halv påse ärtor (som han älskar) och slängt i en matsked smör till kunde han i alla fall, motvilligt och med ett pinat ansiktsuttryck, tillåta sig att svälja det som fanns på skeden. Sedan gav vi upp och gjorde gröt i stället. Man vill ju inte traumatisera honom mer än nödvändigt liksom.

Ungefär tre försök in. Ett ansiktsuttryck som rymmer både äckel och en stilla bön om nåd.

Nu visade det sig emellertid att han inte ville äta gröten så länge jag gav den till honom heller, så förhoppningsvis är allt det här bara ett tecken på att Isak är oerhört smart och förstår att jag bär på något mycket bättre än det som för tillfället finns på skeden. Kanske funkar det om det är Alex som ger honom purén om någon dag i stället. Annars har vi numera fyra portioner grönsaksmos i frysen att hota med om han är stygg.

Inte så tävlingsinriktad

Idag hängde vi på öppna förskolan. Tänkte sporra Isak till att försöka förflytta sig genom att titta på hur andra barn gör. Det gick sådär. Efter ett tag placerade vi en plastsked framför honom, precis utom räckhåll. Tanken var att han kanske skulle känna sig peppad på att i alla fall försöka att åla, men efter att ha viftat lite ilsket med armen och konstaterat att skeden inte gick att nå gav han upp och lade huvudet mot golvet för att - ja jag vet inte - inte försöka nå skeden något mer. Andra barn ålade, kröp och sprang omkring och nådde precis allt (inklusive Alex bak som av någon anledning var omåttligt populär). Men inte vårt barn. Nej. Inget "kan de andra barnen, kan minsann jag med" här inte.  Han lade sig till rätta och betraktade omgivningen, helt utan den minsta tävlingsinstinkt. Så himla skön inställning till livet, ändå! 

Eftersom att han hade Guns n' Roses-mössan som han fått av sina morbröder på sig ägnade vi även dagen åt att ta ungefär tvåhundra bilder, som jag nästan inte kan titta på för att han är så gullig att jag får hjärtknip, men som jag tittar på ändå. 

Fort går det

Imorgon börjar sista veckan av full föräldraledighet. Sju dagar. Lika lång tid som Isak hade varit ute i livet på bilden. Hade jag inte haft elva månader av halv föräldraledighet framför mig hade jag haft ångest på riktigt. Nu känns det inte så mycket alls. Bara Isak inte gör några stora framsteg på måndagar och tisdagar samt onsdagar jämn vecka är jag nöjd!

Det här är Isak, sex månader om två dagar

Fysiskt:
71 centimeter och 8.650 kilogram unge som ständigt är i gasen och eventuellt har en tand på väg (han ligger ju inte riktigt still tillräckligt länge för att man ska få en klar uppfattning om läget i munnen).

Färdigheter:
Når saker på ett avstånd som egentligen borde vara fysiskt omöjligt med tanke på längden på hans armar. Har förmodligen hittat alla röstlägen nu. Morrar när han biter tag i saker. Sitter helt utan stöd så länge han inte sträcker sig efter något - då får han slagsida eftersom att balans inte är hans största talang än. Låtsashostar. Bankar i bord. Plaskar med vatten. Drar saker över huvudet. Sover på sidan. Kan bli så arg att man hör hur det river i halsen.

Person:
Sprallig liten filur som, om möjligt, blir mer och mer nyfiken varje dag. Gillar, nej älskar, sladdar och tvättlappar. Skrattar ofta, men extra mycket när han är precis lagom trött. Leker gärna med muggar och decilitermått samt Barbalala och det mesta annat han kan suga på. Tycker om babysim. Är kompis med katten Sabbat (och Sabbat har väl lärt sig tolerera Isak tillbaka). Är av uppfattningen att allt bör slickas på minst en gång per dag - även Sabbats svans och luften när det blåser. Blir glad av morgnar, skötbord, klapplekar och träd. Blir arg av att tvingas sova när han är trött. Orkar inte riktigt med en mor som petar honom i munnen i hopp om att se den där eventuella tandsprickningen som kanske är på gång. Är så himla, himla rolig.   

Har slutat:
pluta med underläppen när han är ledsen.


Äter:
en portion gröt, ärtpuré eller mosad banan utöver amningen, varje dag.


Går under namnen: Isak, Korven, Gnällkorven och Fisen fortfarande. Ibland får han heta Jonsson.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader.

Djungelunge

Vi köpte en tigerdräkt till Isak. Eller ja. Mest till mig om jag ska vara ärlig - men han såg ju väldigt nöjd ut han också, även om det inte kom i närheten över hur nöjd jag var.

 

På promenad i solen

Plötsligt blev han akuttrött. Sedan såg det ut så här. Alldeles stilla låg han och sov där under i flera minuter. Det är väl bra. Om han har fattat det här med att när lampan släcks ska man sova alltså. Vi kanske får köpa en liten sådandärn ögonmask till honom!

Isaks nya kompis

Barbalala. En födelsepresent från min kusin. Tror att vi kommer att stå i evig tacksamhetsskuld för det.

Vi håller oss till parken här utanför ett tag, tror jag

Häromdagen åkte vi buss i nästan tjugo minuter. Under större delen av resan bläddrade en frejdig Isak i sin bok under glada tillrop. Tyvärr låter hans nya glada tillrop som dem hos en plågad katt, vilket av blickarna att döma chockade en hel del medresenärer. Jag rodnade till en början så intensivt att det kändes som att jag skulle få en ny hårfärg. Sedan gav jag upp. Jag hade inte nog med blod för att underhålla mina blossande kinder, så jag ignorerade omgivningen för att stå ut istället (i hemlighet var jag ganska stolt över hans prestation, men det kändes som fel tillfälle att visa det just då). Fortsättningsvis leker vi nog lite i närområdet istället. Dit vi inte behöver åka buss. Tills Isak har lärt sig det där med att matcha rätt ljud med rätt humör lite bättre. Om vi nödvändigtvis måste åka buss kanske vi ska undvika att göra det precis när stadens alla trötta kontorsarbetare åker hem för dagen. Det känns som att det krävs ganska högt blodsocker för att förstå hur otroligt charmigt det där ljudet egentligen är.

Isak och håret

För det första växer det i testar. Det vill säga att han exempelvis har en test på bakhuvudet som är jättelång medan testen längst ner i nacken inte har vuxit alls. Ovanpå huvudet finns en stor tjock virvel som växer fram som en lugg, men det som är den egentliga luggtesten är max en centimeter långt. Bara det har ju gjort att hans hår har sett minst sagt spektakulärt ut.

För det andra har håret lite svintostruktur över området som gnids mest mot madrassen. Dessutom har det slitits bort en del där, som det ofta gör på bebisar. Jag tyckte i alla fall att det räckte med det första och det andra på hans hårt prövade huvud, men nu har även ett tredje dykt upp. Håret har börjat trilla av lite godtyckligt här och där. På bilden kan ni t.ex. se en jättevik som tornar upp vid örat. Det är tydligen helt vanligt när det "riktiga" håret börjar växa. Bebishåret puttas liksom ut. Under finns en matta av fjun. Alltså det gör mig inte så mycket, men jag hade ju önskat att skalpen inte behövde se ut som om den har blivit rakad med en slö hyvel i väntan på att fjunmattan blir ett råttfärgat svall.

Tur att vi kan köra med överkamning. Så länge testarna räcker.

Premiärgungning!

Korven har en så stadig kropp nu och eftermiddagen var så höstfin (och fantasin för fler inomhuslekar så obefintlig) att det helt enkelt kändes som ett brott att inte gunga idag. Efter att ha cirkulerat runt lekplatsen i vad som kändes som en evighet för att undvika storrökande tanter med barnbarn (antar jag), fick vi så äntligen en fredad zon helt utan andra ockupanter, och Isak kunde hoppa i gungan för första gången. Han firade denna stora stund i livet med att le och (självklart) att slicka på all luft.

Nu byter vi årstid igen

Lagom till Isaks första höst beställde jag hem hans två första böcker. En prasslig en med bilder på spöket Laban och hans familj och en plastig badbok med bilder på Tummen. Det verkar smaka bra båda två!

Tvära kast

Den där kärleken till morotspuré som Isak kände häromveckan är tydligen ett minne blott. När vi testade idag igen fick han sådana kväljningar att jag först trodde att han satt en hel morot i halsen och skulle kvävas mitt framför mina ögon. Vi mosade den redan pureade purén ännu mer och testade igen med vätskan vi fått ut av allt detta pureande. Då förstod vi ganska snabbt att han bara gjort sig till. Han började att kvälja sig redan innan vätskan hann träffa svalget nämligen. Jäkla unge till att skrämma en.

En bild som inte har något med morot att göra, annat än att den togs samma dag som moroten ratades.

Ett sittande barn

Det går ju ganska bra det här! Så länge inget sätter balansen ur spel, som en leksak lite för långt bort.

Åååååhej!

Rullar runt åt alla håll i sängen istället för att gå ut i regnet. Det går ganska bra faktiskt, tackar som frågar.