Dålig dag

Idag ska jag till doktorn med världens ömtåligaste lilla person. Fast det är inte för att han är ömtålig som vi ska till doktorn, utan för att doktorn var sjuk när vi var på tiomånaderskollen förra veckan. Tänkte i alla händelser att jag ändå kan passa på att få hjälp med att kolla om det är kindtänder som är på väg, eftersom att han bara biter oss i fingrarna när vi ska göra det själv. Det gör säkert mig till en irriterande förälder som inte förstår att rutinkoll är rutinkoll och det som inte är rutin är sådant man bokar tid för. Men då får jag väl vara det då. Vi kan ju inte proppa hans rumpa full med alvedon bara för att och läkartid med hänvisning till att han är ledsen, det tror jag faktiskt inte att vi får.

Räsern är igång igen

Fort som fan går det. Nästan så att han inte hänger med om han inte tar extra långa kliv, men han vet precis hur han ska göra. Nu krävs bara lite balans, sedan kommer han klara av det där utan vagn och då blir det, om möjligt, ännu mer barnjakt här hemma. Ska vi tacka eller skälla på min bror för det? Det var ju trots allt han som gav Isak vagnen.

Vi är inte helt överens om vinterns förträfflighet här hemma

Det är är Isak, tio månader

Fysiskt:

Blott 10,6 kilo tung och ståtliga 76,8 centimeter lång räserbebis. Har en röd fläck på kinden sedan igår och grät hjärtskärande när jag råkade peta in tandborsten får långt i munnen idag, så hans mormor hade nog rätt när hon tyckte sig se att en kindtand är på väg. 

Färdigheter:

Kryper plötsligt jättesnabbt. Jag tror att han har glömt hur han ska vara stilla i vaket tillstånd. Står själv korta stunder, men inte för att han kan utan för att han vill hålla en majskrok i varje hand och då fattas en hand att ta stöd med. Ergo: han trillar ofta. Har klappat händer sedan julafton (inte oavbrutet då), vinkar ofta och älskar att skaka på huvudet. Ibland livar han upp matstunden med att göra alla tre sakerna i rad. Titt-utar genom att "gömma sig" (det vill säga: huka bakom bordet eller spjälorna i sängen) och resa sig upp. Försöker att lära sig att lägga saker på bordet, men är lite för kort för att vara framgångsrik. Staplar runt med möbler som stöd. Klänger från famn till famn. Börjar förstå "nej", men väljer ofta att glömma att han hört det. Lyssnar till sitt namn. Sover oavbrutet fram till 05.12 varje morgon. Spelar på läppen

Person:

Kärleksfull och ganska social liten filur. Hittar gärna på hyss som att stjäla sina föräldrars glasögon eller släcka lyset under pågående blöjbyte. Pussas och kramas ofta. Älskar babysim, morgnar, Sabbat och sin spegelbild. Tjuter av skratt om han blir kittlad eller hissad upp i luften. Leker fortfarande helst med sådant han inte får, men gillar även lock, PET-flaskor, snören och burkar. Ler mot lampor, djur, människor och väggklockor. Pekar på saker och viskar "taaa". Jag hörde någon gång att tvååringar är tysta i sammanlagt en kvart av sin vakna tid - det känns som en rimlig framtidsutsikt för den här lilla personen. Mysig på ett hårdhänt sätt. Det vill säga: om man vill ligga och mysa med honom får man räkna med att han spenderar större delen av tiden med att försöka ställa sig på ens ansikte. Väldigt nöjd ofta. Visar lyckligt upp det han har i handen. Gulligast i världen.

Äter:

jämt. 

Går under namnen: Isak, Fisen och Snorpen.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader, sju månader, åtta månader, nio månader.

På andra sidan bordet

 

Det är tydligen stället man ska vara på nuförtiden.

Sysslingkärlek

Två bebisar i två olika utvecklingssprång samsas om samma bok. Rut vann. Isak tyckte tydligen att en brödsmula på golvet var mer intressant. Tävlingsinstinkt? Äsch.

Vinterkul

Samtliga pulkaturer under den gångna månaden har Isak tagit sig igenom med ett uttryckslöst ansikte. Endast när vi har stannat har bytt ansiktsuttryck till ett vrål av missnöje. Fram till i förrgår! Då var det äntligen så roligt att han skrek av lycka och sträckte armarna upp i luften. På tiden att man fick lite lön för mödan av att dra omkring de där plus tio-kilona. Fick inga riktigt bra bilder på det dock, eftersom att armuppräckningslyckan bara kom när jag sprang och min iPhone inte tycker om att försöka fota saker i rörelse (och när jag stannade blev han missnöjd overkligt snabbt och det är inget jag behöver dokumentera). Jag tycker dessutom inte om att springa baklänges och försöka ta bilder. Men jag lyckades i alla fall få till tre suddiga minnen till framtiden. Glad för det lilla, och så vidare.

Isaks nya kompis

Idag kom hoppkossan hem till oss. Isak var inte jättenöjd först, han var snarare rädd. Inte så att han grät, utan mer så att han skräckslaget slängde armarna om min hals och vägrade släppa. Med jämna mellanrum vända han sig om och tittade på kossan - sträckte ut ett tvekande finger - för att sedan klamra sig fast vid mig igen. Det var inte förrän han gett kossan tre rejäla slag med cementblandaren som det kändes säkert att glida ner vid sidan om och peta lite försiktigt på ena örat. Nu är de kompisar så länge jag sitter bredvid. Låt oss hoppas att han lär sig få nya vänner med en annan metod när han blir äldre.

Nu sover vi inte, igen

Häromveckan konstaterade jag att Isak faktiskt sover helt okej nu - minus en till två nätter per vecka. Visst vaknar han tidigt (klockan sju är numera sovmorgon i det här hemmet), men han har ändå sovit utan avbrott från det att vi lagt honom. Och att lägga honom har inte heller varit särskilt svårt. Fram till mitt konstaterande vill säga. Så fort jag hade sagt "det går bra nu" blommade Isaks typ åttonde utvecklingssprång ut till fullo, samtidigt som han blev förkyld. Inte tillräckligt förkyld för att ligga däckad, utan precis lagom för att han ska må så dåligt att han blir störd i allt han vill och borde göra - som att sova till exempel.

En bild från förr i tiden, när sömn inte var ett problem.

Igår somnade han efter högljudda protester vid halv åtta. Nio var han vaken igen. Sedan blev han så täppt att han inte kunde andas med napp vilket gav honom panik, som i sin tur gjorde att han grät mer och det resulterade givetvis i att han blev ännu mera täppt. Vid elva hade han gråtit så mycket att det såg ut som att han gick på cortison. Jag skickade ett sms till Alex som var på konsert om att jag var på väg att bryta ihop och att han var tvungen att komma hem och köpa med något avsvällande till Isaks näsa på vägen. Vid tolv somnade Isak om, sedan föll jag i dvala och strax efter kom Alex som motade resten av nattens uppvaknanden i grind med Nezeril för spädbarn. När det var 2012 ville en apotekare absolut inte kännas vid något annat än verkningslöst koksalt för spädbarnsnäsor. Tacka gudarna för år 2013 och Nezerilen.

Gubben i lådan

Nyårsdagen 2013

Någon har skaffat sig dyra vanor.