Det går framåt

Han har inte börjat rulla än, men om han ligger på mage tillräckligt länge blir han så arg att han lägger ner huvudet i marken och drar ihop sig av ilska. Sedan rätar han ut sig. Och drar ihop sig. Och rätar ut sig. Plötsligt ligger han på ett helt annat ställe än där han började. Lite som en larv. Det är väl nästan som att krypa i alla fall?

Utvecklingssprångar vidare i livet

Idag hade Isak så mycket att berätta för taklampan och vägguret att det helt enkelt inte gick att ta en förmiddagslur. Ägnade därför den tidiga eftermiddagen åt minimal ansträngning på en filt utanför huset. Barnet hade uppenbara problem med att veta vilket humör han ville vara på, så han växlade friskt mellan total lycka över trädkronorna som svajade i vinden och någon form av svårmod som möjligen kommer från de närkingska generna. En ganska vanlig inledning på övertröttheten. Efter en timma kompletterade han humöret med ett lågmält och utdraget gnäll, så vi gick in. Sedan lade jag en halv evighet på att försöka söva honom i vagnen, sittern, famnen och sängen innan jag kom på att jag hade glömt bort vårt viktigaste vapen i kampen om sömnen: hårdrocken.




Efter en halv minuts Motörhead däckade han som ett fyllo på midsommar och han har sovit sedan dess. Det är så klar jätteskönt nu och ända fram till han kommer på att han ska vara vaken från fyra i natt och då är det nog inte läge att dra igång hårdrocken på den volymen han kräver för att kunna somna till den. Men vi försöker att leva i nuet i den här familjen.

Tar lite paus

Vi behöver komma ikapp med sömnen. Igen. Och med vi menar jag mig själv. Isak sover jättebra när alla andra är vakna.

Här har ni honom

Vilhelm ISAK Vigor

Samtidigt som internet började fungera igen kom posten med registerutdraget från Skatteverket. Alla namn blev godkända. Inte för att vi var oroliga (det är ju inte så att vi föreslog Lillprins, Rök-musslan, Rock-president, Apan, Skrot eller något av de andra namnen Skatteverket ratat de senaste åren), men det känns ändå fint att få hem papper på att han får heta det han heter så att säga. Som vanligt sover han sig igenom de stora händelserna i sitt liv, men en dag kommer han förhoppningsvis uppskatta att vi inte valde Knatte, Fnatte eller Tjatte (som inte var alternativ, men som hade gått igenom om vi valt dem).

Midsommar

Igår firade vi som sagt midsommar vid Älta-sjön tillsammans med våra vänner och insekterna. Det var väldigt osvenskt kan man säga, eftersom att vi undvek extremfylla, majstång och Små Grodorna. Det enda traditionen vi egentligen höll oss till var maten. Alex och jag smädade till och med aftonen med alkoholfri snaps (som, för att citera en vän, var "lika meningsfullt som luktfria doftljus"). Isak höll hov med jämna mellanrum till allas förtjusning, men kvart över tio hade han fått nog av svensk högtid så då åkte vi hem. Idag har han sovit mer än en bakfull tonåring. Skönt tycker hans föräldrar vanedjuren, som trots nykter midsommarafton ändå känner sig slitna på midsommardagen. 

Vilar upp inför midsommar

Eftersom att jag själv har hört min egen sångröst tror jag nästan att jag ljuger när jag skriver det här, men faktum är att detta barn gick från gråt till glädje när jag sjöng för honom igår. Samma sak hände när jag drog igång "Helan går" under promenaden innan idag. Och när vi kom hem somnade han nästan helt utan att krångla (möjligen för att fly från sin skrålande moder). Sedan sov han så länge att jag hann lägga in sillen till imorgon. Att hålla sig sovande dagtid utan ständig uppassning är vanligen inte hans starkaste sida. Undrens tid är inte förbi som man säger!

Imorgon firar vi Isaks första midsommar vid Älta-sjön. Förhoppningsvis med sol fast i skuggan och utan att någon trillar i vattnet ofrivilligt med alla våra noggrant sorterade picknicksopor som förra året. Fast nu när jag tänker efter så blir det ju egentligen Isaks andra midsommar, för vid den här tiden för ett år sedan låg han i hemlighet i min mage och väntade på att bli upptäckt.

Dagen före tremånadersdagen

Det är ju frestande att skriva ett bittert inlägg om sömnbrist orsakad av utvecklingssprång igen må jag säga, men gårdagen var faktiskt väldigt fin trots det så jag låter bli. "Fin" började efter att jag hade svurit över det mesta som kom i min väg innan vi lämnade hemmet (inklusive en oskyldig Alex skall rättvist tilläggas). "Fin" började nog inte förrän vi var på BVC och Isak upptäckte fiskarna egentligen, men det var å andra sidan väldigt fint som ni kan se.

Resten av dagen, efter den relativt meningslösa föräldragruppen på BVC, ägnade Isak åt att vara jätteglad. Jättejätteglad. När vi hälsade på mina kolleger skrattade han åt var och en av dem tills han somnade i salig utmattning. Två timmar senare, när vi åkte pendeltåget hem, jollrade han på som om han redogjorde för varje minut av sitt tre månader långa liv. Under kvällsamningen var han tvungen att göra ett avbrott för att skratta så länge och så högt att jag under några sekunder undrade om han eventuellt blivit galen. Sedan somnade han och vaknade och gnällde och ammade och somnade och vaknade och ammade och fortsatte så hela natten lång. Idag började han dagen med att skratta igen. Nu håller han en monolog för sin skallra. I morse höll han en monolog för babygymmet. Det är svårt att förstå att något så lyckligt har legat och grott i något så tjurigt som jag själv, ärligt talat.

Det går upp ett ljus

Vi brukar roa oss med att posera för frontkameran i mobiltelefonen. Med vi menar jag mig själv, Isak brukar mest titta rultigt och lite skeptiskt på skärmen när våra ansikten dyker upp. Fram tills idag vill säga. Plötslig var det som om polletten trillade ner och Isak insåg att det där bedårande ansiktet som bligat tillbaka på honom är hans eget.

Från tionde april till elfte juni

Men hjälp vad det händer mycket på tio veckor! Bodyn han har på sig till vänster känns som dockkläder idag. Lika lite som jag nu kan förstå att han faktiskt kom i den där för inte så länge sedan, lika lite kunde jag då förstå att det där lilla pyret så snart skulle sitta i sin faders knä och skratta till Johnny Cash. Till och med håret har ju fått en mycket mer levande personlighet! En sak som däremot har hållit i sig över all tid är stöket i bakgrunden ser jag. Skönt att veta att man har något som är sig likt när allt annat förändras i en så rasande takt.

Jonsson ser på Jansson

Idag kom min vän Nina förbi med kladdkaka och jordgubbar och ett alldeles strålande humör samt katten Jansson till barnet Jonsson (och duschcréme till mig, för den som vill veta). Perfekt medicin för en regnig dag! Till en början blev Isak så tagen av sin nya vän att han darrade på underläppen en stund, men som ni ser på bilden övergick allt i stum beundran redan vid deras andra möte.

Det här är Isak, 12 veckor och tre dagar

Fysiskt
7.3 kilo tung och 65.5 centimeter lång nyvaccinerad bebis.

Färdigheter
Griper och drar lite godtyckligt i det som verkar tillräckligt intressant, mitt hår och Alex näsa till exempel. Suger på allt som kommer för nära. Skrattar då och då med ljud, jollrar, pruttar med munnen och dreglar en del. Sover fem timmar sammanhängande per natt innan första amning och har vid ett tillfälle somnat helt utan hjälp från någon vuxen. Kan äntligen vara vaken i barnvagnen utan att bli arg. Visar glädje med hela kroppen, men är i princip bara arg med ansiktet. Är mycket, mycket söt oavsett humör.

Person
Blir glad av pappas mustasch och "Internationalen" samt när mamma sjunger "Här dansar herr Gurka". Lite tveksam till "Helan går" än så länge (vilket kanske är bra). Gillar inte att vänta, att få vaccin eller att masseras i grupp med andra bebisar. Är kompis med taklampan, vägguret och den gula skallran. Älskar morgnar och skötbord. Lite mindre förtjust i vuxenfingrar nu än innan. Slipper helst att ligga på mage.

Går under namnen: Isak, Knorrven, Knorrvas, Korven, Fisen, Fisak, Fiseprutten, Jonsson

Håret.

Äppelmössa - check

Man får väl ändå vara tacksam, trots allt, att barnkläder är så dyra många gånger att plånboken lägger sig ner för att självdö bara vid tanken på att köpa dem. Annars hade det blivit läge att flytta till något större menar jag, eftersom att det finns så mycket fint som jag inte hade kunnat låta bli att köpa. Det är med andra ord positivt för vårt boende att en yttepytte jacka kostar 499 kronor och att en minikofta går för 299 kronor (på rean bör tilläggas). Däremot överlevde både lägenheten och plånboken en ny mössa för femtio kronor! Förutom att den är otroligt klädsam tror jag att Isak uppskattar en mössa som tillåter att blodet passerar. Den förra började sitta åt lite väl hårt där på slutet.

Gissa vem som nästan rullade från mage till rygg och tvärtom idag?

Killen som numera även skrattar ljudligt åt folk, kan jag tala om. ("Nästan" innebär i det här fallet att sprattla med benen tills slagsida uppstår. Otroligt fyndigt och begåvat om jag får säga min mening).

Tur att jag inte ropade hej.

Återkommer när jag har sovit ut efter Isaks extrema natthunger (och hämtat mig efter babymassagechocken från tidigare idag. Gulligull, Enya och värmeljus mitt i varmaste juni. Min son gjorde det enda rätta och skrek i kapp med de andra barnen tills vi gick därifrån och svor att aldrig komma tillbaka).

Försöker att inte ropa hej...

... men det är ju onekligen svårt att inte hoppas på en fortsättning när de senaste två nätterna har innehållit sex timmars sammanhängande sömn var. Det kanske hjälpte med skånsk luft trots allt.

Kärt återseende

Tar igen förlorad tid med bästa kompisen, taklampan.

Hemma igen!

När mitt kära kusinbarn var ungefär två månader åkte hon på en julturné med sina kära föräldrar. Efter det sov hon hela nätterna. Nu när vi bokade resan ner till Skåne hade jag det här scenariot lite bakhuvudet. Jojo, tänk att få komma hem och ha en elvaveckorsson som sover genom natten eller i alla fall bara vaknar en gång för att ammas. Man hoppades!

Jag vet inte om Isak kände mina naiva tankar på sig och ville lära mig en läxa, men han sov i alla fall sämre än någonsin i natt. Från att vara hjärtskärande ledsen vid nattningen till att vilja amma minst varannan timma fram till fyra och därefter sova och äta om vartannat vid tutten fram till kvart i nio. Vid två tillfällen tror jag nästan att jag han somna, men då var Isak så avslappnad att det blev blöjbytarläge istället. En bekant sade till mig en gång, när jag var trött, att min ögonlock hängde som råttpittar. Jag vet inte vad han menade med det, men jag kan tänka mig att det är ungefär så jag ser ut idag igen.

Lägligt nog hade jag ett uppföljningssamtal på BVC om min sömnbrist idag och där passade jag på att ta upp Isaks nya sömnvanor. Förmodligen är han inne i en tillväxtperiod som blandas med alla intryck från skåneresan vilket gör honom både ängslig och hungrig. Det brukar lugna sig på någon dag. Och vet ni vad som händer om någon dag? Då är det dags för nästa utvecklingssprång och då blir Isak både ängslig och hungrig! HURRA! Summan av lidandet är konstant. Skönt. Det hade varit så jobbigt med förändring...

Glad i Skåne.

Skåneresan var i alla fall hemskt trevlig. Alex och jag tog vår första romantiska resa på tu man hand sedan Isak föddes. Hela vägen till Willys i Löddeköpinge gick den. Vi hann träffa alla vi ville, även om vi inte hann träffa dem så länge som vi ville. (Kära återseenden efter flera år kräver ju egentligen mer än en timma). Dessutom fick vi några timmars extra sömn varje dygn, vilket kändes mer efterlängtat än en kall öl i sommarhettan under Roskildefestivalen. Så ja, jag längtar redan tillbaka.