Julafton i Skåne

Hjälper morfar att fixa gåvagnen som kom i ett paket från morbror.

God jul!

Kan inte riktigt själv än

På niomånadersdagen var tiden inne för att låta Isak prova att äta själv. Trodde jag. Isak var inte riktigt med på vad jag försökte locka fram när jag ställde en skål sommargrönsaker från Euroshopper framför honom. Efter att försiktigt ha plockat ut några ärtor och majskorn och strykt över dem med öm hand, vände han skålen upp och ner och försökte äta den istället. Inte riktigt enligt planen. 

Av detta lärde jag mig att det är meningslöst att dammsuga precis innan ett experiment och att Isak kan klappa fint om han vill. Vad Isak lärde sig vet jag inte, men han var väldigt, väldigt nöjd när han hade vänt ut allt innehåll ur skålen i alla fall.

Det här är Isak, nio månader

Fysiskt:

Har bara en vag aning eftersom att han är så vuxen nu att vi bara går till BVC och väger och mäter på jämna månader, så att säga. Men kan väl tippa på strax över tio kilo och kanske 75 centimeter lång! Med fyra tänder på väg i överkäken och två stycken nästan färdigutväxta i underkäken (de tar lite tid på sig de där). Alltid inne i en tillväxtperiod, känns det som.

Färdigheter:

Kryper åt alla håll. Ofta väsandes eller nynnandes - såvida det inte är Sabbat han jagar för då skriker han av glädje istället. Klättrar sig upp till stående ställning mot allt han kan - även andra bebisar. Står ibland på alla fyra och gnisslar tänder för att han inte vet hur han ska ställa sig utan hjälp än. Leker/hojtar sig själv till sömns sedan en dryg vecka tillbaka. Vi behöver inte ens vara i rummet längre (är glad så länge det varar, inget brukar ju vara för evigt). Jollrar mycket. Måste till och med vara vaken en stund på natten ibland för att få ur sig allt joller och fniss. Använder fortfarande munnen för att undersöka allt - som pappas skägg, barnvagnshjulen och bordskanten. Kan hålla sig lugn i någons knä, fast sällan längre än fem minuter. Har börjat göra en rörelse som kan vara en vink. Vi får se.

Person:

Lång stubin är väl inget jag kan tillskriva min son. Ganska otålig. Har börjat bli riktigt sur när han inte får leka med knivar, elektricitet och små saker som kan sätta stopp i hans hals. I övrigt glad - särskilt om en vuxen sitter på samma nivå som honom. Ganska lurig. Känns ofta som att han har ett bus på gång. Helt otroligt nyfiken - förstår inte hur han kan bli mer nyfiken, men det blir han. Ingen respekt för det som finns mellan honom och det han vill komma åt. Tur att balkongdörren är så trög... Älskar att gosa in huvudet i mjuka filtar och kroppsdelar. Tycker om saker som låter, människor med - så länge de inte låter som något obehagligt ladugårdsdjur. Blir salig av att sitta på pappas axlar och så glad att han måste fäktas om han blir buren. Blir ofta så lycklig att han måste kisa lite. Särskilt när det är morgon och han äntligen får kontakt med någon av oss.

Äter:

gröt två tre gånger om dagen, minst ett mål lagad mat och massor av Nestlés yoghurt med päron och banan.

Går under namnen: Isak, Fisen och Lilla Skrutt.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader, sju månader, åtta månader.

Grattis på namnsdagen!

Idag fick vi lära oss att Isak är hebreiska för "han skrattar". Det stämmer ju faktiskt oftast! Precis som att det nästan är övertydligt att Sofia betyder "den visa".

Säkerhetsåtgärder

Vi skaffade en grind i helgen - till barnets stora glädje och kattens stora lättnad. Isak har nu ytterligare ett gym i lägenheten och Sabbat kan äntligen få hosta upp sina hårbollar i fred på andra sidan staketet. Utan att bli attackerad av en glädjevrålande illbatting. Dessutom har vi löst problemet med barnet som kryper fram till vagnen och slickar på hjulen. Vinst för alla!

Dagens höjdpunkt:

Idag har Isak:

Fattat att bilen tutar om han slår på den. Det var JÄTTEKUL. I fem minuter. Inte tillräckligt länge för att jag skulle hinna fixa sovrummet alltså:

Väntat i leda på på försenat pendeltåg till Årsta och Nils:

Kommit fram, jagat Nils, tryckt ner Nils på golvet när han försökte krypa, skrattat åt Nils, blivit dragen i håret av Nils och försökt att överrösta alla vuxna tillsammans med Nils:

Tagit en powernap efter alla hyss:

Varit vaken och stilla samtidigt som Nils i tio sekunder:

Väntat i leda på försenad pendel hem:

Isak har även fnissande bitit sig själv i armen vid flera tillfällen och skrattat när han dunkat huvudet i väggen upprepade gånger, men jag valde att inte fånga just det på bild.

Räsern

Är det verkligen logiskt att kravet att hålla lägenheten städad ökar i samma takt som barnet blir rörligare och kräver mer tid? Han har i alla fall insett nu att krypningen inte bara handlar om att ta sig till närmaste intressanta objekt utan att den även kan ta honom ut i stora vida världen. Till mörka platser som hallen och köket, till exempel. Funderar på att köpa hundkoppel med extra kort lina.

Det skulle ju vara dumt att ligga ner och sova

Ungefär så här ser det ut varje gång man tänder lampan i sovrummet. Man kunde ju annars tro att någon som kryper omkring så mycket skulle vara lite tröttare i benen.

Isak har fått en ny overall

Den kostade 50 kronor. Vi kan ju inte alla vara lika glada över det.

Och nästan krypa med

Isak råkade krypa två steg precis. Kanske bäst att barnsäkra lägenheten på allvar. Allt annat han har råkat göra har han blivit expert på inom en snar framtid och jag vill inte ha en full åttamånaders som går bärsärkagång i det här trånga hemmet.

Upp och nästan stå

Isak ägnar numera dagarna åt att försöka resa sig upp. Det slutar än så länge i nederlag om han inte gör det i spjälsängen eller mot någon som hjälper honom. Så hör vi inte honom stånka när han lyfter blöjrumpan hör vi honom skälla när han inte får upp den tillräckligt högt. Skam den som ger sig dock. Det tar inte ens en minut efter ett nederlag innan han har kravlat iväg för att prova på ett nytt ställe. Ett drag han definitivt inte har fått från mig.

Folket jag bor med

Ny sovmetod

Vid läggning i går kväll kom Isak på precis hur han ska göra för att kunna sätta sig upp. Han har lyckats göra det några gånger tidigare, men inte riktigt fattat hur. Så de senaste veckorna har han övat och övat och övat - särskilt på nätter, med resultatet att han har flugit in med tänderna före i spjälorna på sängen och väckt hela grannskapet med sina illvrål.

Igår kom han i alla fall på hur han ska göra, så varje gång vi lade honom ner for han upp som en fjäder i sittande ställning. Till slut gav jag upp och tänkte att han väl fick sitta en stund då. Hur illa kan det gå liksom? Ja han kan ju så klart försöka ställa sig upp också. Och det gjorde han. Tyvärr, för hans del, hade vi gungtassar på sängen, så lika fort som han dragit sig upp drattade han på ändan igen och blev helt förkrossad. Vi bestämde oss således för att ta bort tassarna på sängen, även om de har varit vårt mäktigaste vapen i sömnkampen. En kortvarig oro över hur vi ska få honom att sova nu infann sig.

Tidigare har jag avfärdat Anna Wahlgren som en hjärtlös typ när hon tipsat om att hålla fast barn, men efter att Isaks farmor berättat att det enda sättet att få Alex att ligga still när han var bebis var att låsa honom i ett grepp testade jag ändå. Man blir ju ofta lite desperat efter två timmars fruktlös nattning. När Isaks rumpa åkte upp i luften tryckte jag således ner den och höll fast honom så att han inte kunde höja den igen och tja... på två minuter sov han. Testade metoden alldeles nyss, vid eftermiddagsluren, och det gick lika bra. Det gick så bra att jag inte ens skäms.

Det skulle ju vara dumt att inte ta tillfället i akt att gympa lite när man ändå ligger i sängen:

Notera att han tog ut nappen för att kunna skratta åt mig. Sedan tog det ytterligare en timme av knorv innan han sov. I en kvart.

Just nu.

Jobbar och saknar den här lilla filuren.

Första friseringen

Före:

Under:

Efter:

Det här är Isak, åtta månader imorgon

Fysiskt:

73,5 centimeter lång och 9.41 kilo tung liten person. Har vuxit ur babygymmet, babysittern och är på väg ut ur babybjörnen.

Färdigheter:

Igår satte han sig upp själv första gången. Sedan ett par veckor tillbaka ålar han baklänges, men fattar själv inte varför alla gånger. Tar sig fram i gåstol eller på mage, med draghjälp så som stabila möbler. Om någon håller hans händer när han står förstår han principen med ena foten framför den andra. Han kan gunga från sittande till liggande ställning och har han tur och rätt underlag kan han komma upp i krypställning. Pincettgreppar allt. Börjar bli helt okej på att sova om han har napp, fast ibland vaknar han och då blir han så ledsen att det kan ta en timme att trösta honom. Har väldigt mycket att berätta, som ingen förstår. Tre tänder kämpar sig långsamt upp. Når allt.

Person:

Spralligast i det här hushållet. Morgonpiggast med. Älskar att bli sjungen för. Tycker att Mupparna är det roligaste som finns. Är ganska pratig - helst mitt i natten eller tidigt, tidigt på morgonen när alla andra föredrar att sova. Vill gärna leka med sådan som kan vara skadligt, typ varm soppa, sladdar och knivar. Gillar när det ekar och ropar därför alltid när vi kommer ut i trapphuset. Är omåttligt förtjust i sin egen spegelbild. Tycker om att få sina tänder borstade. Blir rädd för andra barn om de låter högre än han själv.

Äter:

nästan bara gröt och fruktpuré. Viss lagad mat funkar, amning är sedan ett par dagar tillbaka helt uteslutet.

Går under namnen: Isak, Korven, Snorpen, Fisen och Skrutt.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader, sju månader.

Borsta borsta liten tand

 Han gillar det så mycket att han gapar när vi tar fram tandborsten. 

Händelserik fars dag

Varvar ner med farsan (som just kommit hem från en långhelg i Tyskland) på skötbordet efter en dramatisk kväll då vi trodde att Sabbat smitit. Efter att ha vänt upp och ner på hela lägenheten, sprungit två varv runt huset, krupit i buskar och legat på knä bredvid bilar (tack bror), pratat med mystiska grannar som velat ha lösenordet till vårt bredband (hm..) och känt allmän panik och oro visade det sig dock att katten stängt in sig själv i strumplådan. När vi ändå barnsäkrar lägenheten kanske vi ska passa på att kattsäkra den också.

Testade bärstol idag

Fördelar:
Mycket smidigare än vagn.
Mycket nöjd bebis.
Fria armar.

Nackdelar:
Inte något man stödjer sig på vid halka.
Trycker precis på kontorsarbetarmusklerna.
Ingen avlastningsyta.

Snabbt och smärtsamt alltså. Det kan förvisso vara så att jag fick ont för att jag inte riktigt lyckades ställa in alla remmar rätt. Efter en halvtimme ville jag i alla fall gråta en skvätt över att Isak väger nio kilo och inte tre.

Nytt favoritställe

Det finns ju inte så många andra platser där man både har utsikt över hela rummet OCH kan dra någon obehindrat i håret samtidigt som man kommer farligt nära dyraste taklampan.

Milstolpar i november

Fyra dagar in i november och Isak har redan lärt sig åla (1/11), börjat borsta tanden (2/11) och förstått att man sätter ena foten framför den andra om man ska ta sig framåt när någon håller i armarna (3/11). Dessutom har han vid i alla fall ett tillfälle insett finessen med att hålla fast i bordskanten när man står och inte har så bra balans. Som om inte det vore nog har han återgått till att kunna somna i ens famn igen - men bara om han får böka runt och sticka in fossingarna i underlagets ljumske några gånger först. Bortsett från foten i ljumsken underlättar ju famnsömn lite när vi, som i lördags, är på fest där vagnen inte får plats och han blir sådär härligt sovnödig och arg som bara han kan bli.

På minussidan har han börjat bryta ihop när han förstår (?) att han har gjort något fel. Om han t.ex. biter vid amning och jag säger "aj" så spelar det ingen roll hur försiktigt jag säger det - han blir ändå helt knäckt. Men å andra sidan tillhör det just den här utvecklingsperioden att känna extra stora känslor. Förhoppningsvis är han stabil inom tre veckor igen, och då har han dessutom lagt grunden till att lära sig sina första ord. Sedan kan det förvisso ta upp till ett år innan han väljer att visa just den färdigheten.

Göra som vuxna gör

Isak slutade dricka ur nappflaska för ungefär en två månader sedan. Vi har inte oroat oss särskilt över det eftersom att han ammar och äter mat i övrigt, men visst har tanken "varför?" sprungit förbi några gånger även om vi anat hur det ligger till. Det har alltid varit ett komplicerat kapitel att dricka något som helst när han har suttit i ens knä nämligen. Han har viftat, dragit och sträckt sig efter det man har haft i handen, vilket vi av ren självbevarelsedrift inte har låtit honom nå. För ett tag sedan gjorde vi dock det och nu vet vi varför han ratar nappflaskan och pipmuggar (såvida det inte handlar om att bita i dem). Han vill gå direkt på glaset, utan genvägar. Inte helt praktiskt eftersom att han är så glupen att hälften rinner ut ur munnen, men det känns sekundärt eftersom att viljan att dricka ur glas visar på en OERHÖRD intelligens.

Och nappflaskan är nog ett minne blott annat än som leksak, för när jag trots allt fick honom att dricka tre klunkar välling ur den häromdagen, började han gråta för att han tyckte att det var så äckligt. Så kan det gå.

Framsteg!

Första november - en dag god som någon att sättas ner på knä, lägga sig på mage och börja åla på riktigt för första gången. Det gick inte snabbt, men han kom precis dit han ville. Till bokhyllan och tv-spelen av extra god plast.

Ny sovstil

På knä, rumpan upp, alla andningshål mot madrassen. Ser lite ut som att han kysser täcket - vilket inte vore konstigt alls. Det är ett himla fint täcke.

När vi fick en extra timme i natt...

... tyckte Isak tydligen att han sovit färdigt och satte sig istället i godan ro och skrattade åt Alex kursbok av George Batallie. Efter det ville han bara sova om någon (i det här fallet Alex) gungade sängen. Ingen av oss fick därför särskilt mycket vila i natt, så vi struntade i att ta igen babysimmet vi missade förra veckan. Jag åkte iväg och åt tårta istället. Isak stannade hemma och åt en sida ur Batallie-boken. Om jag får sova det minsta natten som kommer ska jag drömma om hur det var tidigare i veckan när han faktiskt sov som ett barn, för en gångs skull. Han tenderar ju att göra det precis innan utvecklingsperiodernas oroliga nätter sätter igång.

Det är synd om Isak

Jag har kommit på att jag ska börja sticka, men eftersom att jag har ganska lätt för att tröttna på för stora projekt tänker jag uteslutande sticka små saker. Bebissaker. Till Isak. Mitt första projekt är en krage så här i vintertid (första snön föll idag). Än så länge är den skev och full av hål - men man får ju ändå se hålen som något positivt, med tanke på hur stickigt garnet är. Eventuellt kommer bild sedan. Jag måste bara avgöra om det här går under barnaga eller inte först!

Liten posör på Skåne-turné

Man lär sig mycket när man sover

Isak har nu utökat sitt ordförråd med "bababababa", "dadadada" och "mamamamama". Från den ena dagen till den andra. Dessutom har han lärt sig att ta sig framåt när han ligger ner. Vi vet inte riktigt hur, men han lyckades komma så nära bordet innan att han nådde ett ben och kunde dra sig fram en bit till. Mycket finurligt! Och allt som krävdes var en natts oavbruten sömn sånär om på ett uppvaknande. Tänk vad smart och snabb han ska bli om han fortsätter sova så här!

Sömnuppdatering igen

Ungefär samtidigt som vi hann tänka att sömnen äntligen såg ut att bli stabil, började en vass liten tand att tränga sig upp och nu ägnas större delen av natten åt gråt, gnäll och oavbrutet gungande igen. Senaste gången  som han började sova stabilt kom ett utvecklingssprång och förstörde allt - gången innan det var det en resa. Enligt det mönstret är väl tanden uppe och sömnen fixad lagom till vi åker till Skåne nästa fredag. Man behöver faktiskt varken vara närking eller synsk för att ana det.

Det är inte så svårt att lägga honom egentligen, det är bara det att han är väldigt bra på att vakna men otroligt dålig på att somna om. Precis som jag, med undantaget att jag bara gråter i själen när jag vaknar medan Isak gråter högt och förkrossat med tårar större än en så liten kropp egentligen borde klara av att prestera. Det är väldigt jobbigt för alla inblandade. Grannar troligen inkluderat.

Han passade i alla fall på att sova när jag lade en natt på matförgiftning och det är jag väldigt tacksam över. Jaja, det kan ju vända när som helst (har vi bara tänkt i ett halvår nu, så varför inte tänka så ett halvår till).

Det här är Isak, sju månader om åtta dagar

Fysiskt:

Någonstans över 71 centimeter lång filur på 8.84 kilo som definitivt har en tand på väg nu (vänster framtand i underkäken).

Färdigheter:

Flyttar på saker som skymmer sikten för att kunna se bättre. Har använt sig av pincettgreppet vid något enstaka tillfälle. Lyfter upp överkroppen med händerna när han ligger ner. Klappar på mycket, men sällan fint. Har överlevt sin första penicillinkur. Tar sig förvisso inte framåt, men kan snurra runt på stället jättesnabbt. Har börjat sträcka upp armarna när han vill bli upplyft. Håller ofta ett fast tag om en fot. Visar kärlek genom att dra sig mot ens ansikte och pussa med öppen mun mot kinden eller suga sig fast på hakan. Kan somna själv, även om han inte visar det så ofta.

Person:

Oktober har varit en ganska gnällig månad, men då har den innehållit både öroninflammation och tandsprickning (och det är väl inte längre än så tanden har kommit än till själva sprickningen, men med tur och bra syn kan man se att den är på väg och ser man den inte så känner man den när han gnager på ens finger). Hur som helst: glad när det inte spricker och ömmar. Trivs i babygymmet. Älskar djur. Blir så himla glad av både pappa och mamma. Charmar de flesta han möter, men alla charmar inte honom tillbaka. Skiner upp om man sjunger för honom eller klickar med tungan. Är tydligen väldigt förtjust i att bli blåst i ansiktet. Är ganska busig.

Äter:

gärna gröt och fruktpuré, mindre gärna hemlagad mat, helst inte alls mat från burk.

Har återtagit:

den plutande underläppen och vanan att somna till Motörhead. Tack och lov!

Går under namnen: Isak, Korven och Fisen lite oftare än han borde. Svår vana att bryta det där.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader.

Räsern

Efter att ha fikat och sedan gått en sisådär sju kilometer med Alexandra och Nils idag, gick vi upp i deras lägenhet och testade Nils gåstol. En given succé - när Isak väl insåg att finessen med den inte var att den gick att smaka på vill säga. Det var inte förrän han försökte nå ett nytt ställe att slicka på och var tvungen att ta i med fötterna som han förstod hur den funkade. När polletten väl trillade ner, däremot, for han flåsfnissande med rosor på kinderna omkring över golvet ända tills klockan var halv sju och vi var tvungna att åka hem. Tror att vi får slänga ut lite möblemang här och köpa en sådandär till honom, för så här glad har han aldrig blivit när jag har satt ner honom i någonting förut.

Förutom det har Isak varit lite stygg och snott alla Nils leksaker - även mitt under användning - men Nils verkade ta det hela med ro. Kanske för att de båda verkade vara överens i uppfattningen om att den andre också var en leksak.