Ett geni i advent

Isak har avancerat från att hämta bollen och bilen, till att hämta hajen. Eller hajarna, för han har ju faktiskt två vilket han med bestämda steg visade innan jag hann applådera färdigt åt den första. Allt detta visade han att han förstod inom loppet av tio minuter. Bilen, bollen, hajen, hajen. Begåvade unge. 

Isak och kulan

Han hittade den i sandlådan och en minut senare förvandlades han till Gollum. Hans mamma kanske inte tyckte att en lite glaskula som han tvunget skulle lukta på hela tiden var den bästa leksaken, men tydligen gjorde den där kulan att han plötsligt kunde läsa tankar. Så fort jag ens började fundera på hur jag skulle ta den knöt han sin lilla hand om den så att knogarna vitnade och tittade på mig med vild blick. Eventuellt fräste han också. Svårt att avgöra eftersom att det blåste så mycket den dagen att allt ljud drunknade i vindarna. Hela vägen hem höll han den i handen. Hela vägen upp för trappen. Hela tiden medan jag tog av honom ytterkläderna. Sedan tog jag fram en läkerolask och då var kulan plötsligt glömd (och gömd. Av mig.),

Nu är det jul, här i vårt hus

Idag fuskade jag och satte upp en stjärna i vardagsrummet. När man har druckit julmust sedan slutet av september känns det inte så jätteradikalt med en adventsstjärna två dagar innan första advent-veckan, men det finns säkert någon granne som blir upprörd ändå. Isak blev allt annat än upprörd i alla fall. Detta måste ha varit det bästa som hänt honom på hela veckan. Jag satte upp stjärnan när han sov middag och tände den lagom till han vaknade. Vi hann inte mer än gå över tröskeln till vardagsrummet innan han började peka och pladdra på (på något som för tillfället låter lite som japanska). Sedan kravlade han upp i soffan i full extas och slet i min arm under glada tillrop, så att även jag skulle peka på detta spektakel som hängde i fönstret. Efter det började han slå saker, som han vet att han inte får, mot bordet och varje gång han fick skäll skrattade han och pekade på stjärnan. En tydlig och framgångsrik fint eftersom att det inte finns någon i denna värld som kan fortsätta vara arg på någon som är så rar när han är glad. Oerhört manipulativt. Blir nästan lite stolt.

Det här är Isak - nitton månader och en dag

Tiden går ganska fort med Isak, plötsligt är det nästan två månader sedan senaste månadsuppdateringen och samtidigt som det känns som att han utvecklas och lär sig nya saker varje dag är det rätt svårt att sätta fingret på exakt vad det är som har hänt sedan sist.

Han pratar fortfarande bara sitt eget språk - men det gör han hela tiden å andra sidan. Han resonerar i telefonen, pratar med böcker och berättar vad som är på tv. Vi tror att han säger "vadää" och "titta" ibland och på förskolan är de helt övertygade om att han sade "tårta" en dag. Annars är han en jäkel på att skaka på huvudet när han inte vill något och börjar även bli rätt bra på att härma ljud. Idag har han t.ex. lärt sig att hoa som en uggla. Fast det kommer så klart bara när han själv vill - aldrig på beställning.

Även om själva talet haltar lite så kommunicerar han på rätt bra ändå och man märker att han förstår en hel del. Häromdagen sade Alex på skämt att Isak skulle gå och sätta på sig skorna så att vi kunde gå ut. Tre sekunder senare kom Isak in i rummet med mina gympadojor som han glatt hoppade i, innan han hasade ett lyckligt varv runt vardagsrumsbordet.

Han gillar att att springa fort. Bäst är nog att få springa fort fram till sängen, klättra upp i den och sedan vidare upp på kistan som står bredvid för att antingen kasta ner något eller sig själv. Man får vara beredd på både och.

Fortfarande en morgonmänniska. Vaknar fem, ofta nynnandes. För nynna gör han väldigt ofta när han är glad numera. Och så snurrar han runt. Det är kul.

Peta på saker är ju en annan hit. Han börjar blir mer och mer mottaglig för "nej" så nu kan det hända att han slutar peta när man säger ifrån. Igår testpetade han lite på våra vänners tv, sedan på tangentbordet och sedan på något annat ömtåligt. Efter varje nej gick han vidare till nästa grej. Till slut verkade han tycka att vi var löjliga, så han gick fram till dörröppningen och petade på den med en lite uppfordrande min åt oss. "Ja DÄR får du peta" sade vi och då blev han så lycklig att han var tvungen att skratta en stund. Sedan gick han tillbaka till att peta på tv:n. Och så tangentbordet och så vidare.

Han är faktiskt världens mysigaste lilla person att hänga med. Ganska växlande humör (tålamod - vad är det?), men allra mest glad och bara arg korta stunder. Gillar att sitta i knä. Älskar att kramas och pussas. Kan även få för sig att bestämma att jag och Alex ska pussa varandra genom att helt oömt dra hårt i den enes huvud mot den andres. Lite rädd för att göra fel ibland, så säger vi till för skarpt trillar underläppen ut och ögonen fylls av tårar. Samma sak om han får för mycket uppmärksamhet från för många på samma gång. Sång på nittonmånadersdagen från båda föräldrarna var t.ex. så jobbigt att det krävdes fosterställning på golvet och en tårfylld blick mot fjärran.

Har kissat på pottan tre gånger hittills! Har även försökt dricka ur pottan en gång (det är vi inte riktigt lika stolta över). Är på det hela taget världens bästa lilla person.

Från och med för ett tag sedan...

.... börjar alla morgnar med Loranga, Masarin och Dartanjang. Den tecknade filmen från 2005, men filmsnuttarna med dockor från sjuttiotalet går också an vid kris. Jag slutade ha dåligt samvete över att vi lär honom tv i så unga år när jag insåg att det gav oss andra tid att ostört fixa morgonen samtidigt. 

Ett år sedan på dagen!

När jag för över nya foton i datorn brukar jag roa mig med att gå igenom mappen för samma månad året innan. Det kan ju vara roligt att se allt som hänt över året. Tydligen händer det dock inte så mycket med fantasin i den här familjen. Hittade förra årets septembermapp där det låg foton från samma datum som idag. Vi gick uppenbarligen till samma fik och satt vid samma bord som för ett år sedan idag. Jag beställde samma sak och vädret var precis lika grått vid båda tillfällena. Tur att det hänt en del med Isak så att någon kan dra den här familjen framåt.

Det är så många som hela tiden har sagt att Isak ser så vuxen ut. Har aldrig fattat vad de menar. Fattar ännu mindre när jag ser bilder från förra hösten. Han såg väl ut att vara precis de sex månader som han var?

Det här är Isak, sjutton och en halv månad snart

Det händer ganska mycket i Isaks liv, fast kanske mest på ett plan där gamla färdigheter utvecklas snarare än att nya sätts på prov. Han är i alla fall ett förskolebarn nu och det var nog i grevens tid han blev det. Med tanke på all energi han behöver göra av med hade han säkert mått bra om vi satt honom i förskola ett par timmar i veckan från ett års ålder. Första inskolningsveckan har gått över förväntan, men avslutades i ett litet bakslag med 39.5 graders feber. Så nu är hela sömnrutinen satt ur spel och Isak vaknar ungefär en gång i timmen varje natt. Å andra sidan vill han inte upp förrän framåt sju och det är ju väldigt skönt.

Isak somnar fortfarande själv. Som genom ett mirakel somnar han även numera i vagn. Detta var något vi ställde oss väldigt skeptiska till att han skulle klara av, men redan på förskolans första vila somnade han efter tio minuter. 

Alex har tagit inskolningens tre första dagar och jag tog den fjärde. Man fattar inte riktigt hur mycket Isak fattar förrän man ser honom med andra. Han är t.ex. en jäkel på att dricka ur glas har det visat sig. 

Pratar gör han inte riktigt än. Eventuellt kan han säga "varmt", eller så väser han bara lite när han fattar att säker är varma. Titta och dä hänger ju så klart kvar, men det där som lät som "mamma" för någon månad sedan har försvunnit. Däremot jollrar han långa konversationer med sig själv. Och så pussar han mot katten och oss och djur på tv och bilar. Bilar är ett viktigt inslag i Isaks liv, liksom barnvagnar, kärror, cyklar och gåvagnar och allt annat med hjul som går att putta på. Saker med lock är en annan favorit som håller i sig. Och böcker. Han älskar att få en bok berättad för sig samtidigt som en vuxen pekar på de olika sakerna som finns på bild. Däremot är han inte så noga med ordningen.

Efter sommaren, då Alex har jobbat alla dagar utom måndagar, har Isak blivit lite mammig. Det visar sig mest på morgonen när jag går till jobbet - men märktes även på förskolan när jag behövde gå på toa innan han hade kommit in i leken. Efter det brydde han sig inte.

Tålamod är fortfarande en bristvara. Igår kom han in flera gånger när jag satt på toa. Först kastade han sin jacka på mig, sedan sin sko, sedan min sko och sedan ställde han sig och vinkade arg "hej då" i dörren innan han lade sig ner och grät över hur hemskt det var att tvingas vara inomhus. Utomhus är nämligen det stället han trivs bäst på. 

Han har numera en egen säng utan spjälor och en potta, men vi har inte hunnit börja använda något av det än. Det får vänta tills förskolan har satt sig.

Att göra som vuxna gör är en annan sak han har fattat tycke för. Om han inte får vara med när vi dammsuger blir han fruktansvärt arg och hittar han en borste eller kratta måste han genast använda den. Häromveckan gick han in till Alex som fixade håret på toaletten och petade lite i en burk pomada, innan han drog fingrarna genom håret och gick därifrån.

Han är inte världens gladaste barn alla gånger, men han är sällan arg länge. Man kan säga att han har ett växelhumör och att vi får känna av alla delarna av det minst tre gånger varje dag.

Skam den som ger sig

Gaffel har han bemästrat ett tag nu. Sked är lite svårare, men det går om han har tur. Pipmugg har däremot verkat som en omöjlighet. Man kan ju tycka att det skulle vara enklare än att sätta sugröret på plats i en vällingkartong, men det senare lyckades han lista ut redan vid åtta månaders ålder och det andra inte förrän idag. Skam den som ger sig, som sagt: 

Så bra det blev!

Två gamla avlagda toppar blev en, något skev, långärmad tröja och ett par tights med spetsmudd. Han har redan smutsat ner allt. Hepp!

Hård dag i augusti

Först vaknade han på fel sida alldeles för tidig och var både ledsen och arg. Sedan hällde han en full kopp kallnat kaffe över sig, snubblade i badkaret så att han fick ett blåmärke och välte slutligen Alex kettlebell så att det tunga handtaget landade mitt på tån. Klart man behöver macka, smoothie och bilutsikt vid Fru Marias torg då, efterföljt av ridtur på panda i parken.

Semestermånad

Har än så länge hunnit med både Björnlunda och Hofterup på semestern. Tar en paus hemma i Stockholm innan vi åker tillbaka till Skåne ytterligare en vecka om en sisådär tio dagar. Isak är för det mesta glad, men irriteras lite av en tand som håller på att växa ut. Han botar irritationen med att bita i allt och alla. I övrigt inget nytt att rapportera.

Det här är Isak, femton månader och åtta dagar

Fysiskt
Tiotandad filur på ungefär tolv kilo. Håret tar förmodligen två av de kilona. Drar storlek 80/86 och har alltid minst två blåmärken på benen.

Person och talanger
Går och springer, klättrar och klänger, men kryper nästan inte alls längre. Skjuter omkring stolar för att kunna klättra upp på de farligaste möblerna och sätter ständigt våra hjärtan i halsgropen. Kröp senast idag upp på vardagsrumsbordet, från soffan, när jag befann mig på toaletten i en halv minut.

Säger nästan "titta" och kan härma ljud som låter som "mamma", i övrigt pratar han mest på sitt eget språk och då en del med stängd mun. Idag kallade han en okänd man för "babba" på tunnelbanan. Oklart om det var mamma, pappa eller något annat som avsågs.

Vansinnigt kittlig, men vill ändå bli kittlad. Älskar musik, fast bara korta stunder. Bits ganska ofta och slåss när han blir trött. Somnar dock för det mesta av sig själv och vaknar sällan på natten - men det räknas fortfarande som sovmorgon om han någon gång väntar med att vakna till halv sju.

Verkar inte bry sig särskilt mycket om att vi säger "nej" till vissa saker. Vet inte om det är för att han inte förstår eller för att han skiter i oss eller om han helt enkelt är för inne i sin egen värld för att höra. De gångerna vi vet att han uppfattar nejet fäller han alltid kränkta tårar. I övrigt förstår han mer och mer som "lägg dig ner", "hämta den", "kom hit" och en del annat, men allt är så klart beroende av hans vilja att lyssna. Eller hans mentala närvaro. Han glider nämligen ofta bort i drömvärldar och när han inte gör det går han in så mycket i det han gör att han blir döv för allt annat.

Väldigt stolt över sina egna förmågor den där. Tror att hans ansikte skulle passa bredvid ordet "belåten" i ordboken. Särskilt när han har härmat något vi har gjort. Då blir han extra nöjd och avslutar gärna med en nick.

Han har äntligen slutat tugga på böcker. Numera vill han gärna att vi läser för honom, men ofta ska han bestämma ordningen i boken själv och bläddrar hejdlöst bland sidorna. När boken är slut blir han så arg på den att han slänger bort den om vi inte skyndar oss att läsa om.

Han älskar Sabbat. Verkligen älskar. Vad som än har hänt blir han glad så fort han ser honom. Sabbat verkar oftast gilla Isak tillbaka. Så länge inga försök till lyft i olika kroppsdelar är inblandade.

På det hela taget verkar han vara en välmående liten person.

Vykort från landet

Medan jag är i Örebro och sover ut, är Isak utanför Gnesta och plockar upp mat med gaffel utan hjälp. Himla begåvat barn det där. 

Lugnet innan stormen

Medan katten kissade ner våra sängar satt vi i godan ro ute i parken och åt kvällsmat från det kinesiska värdshuset. Av förklarliga skäl upphörde den goda ron att exister när vi kommit in. I alla fall för två av oss. Den tredje var däst efter alla risrester och somnade innan huvudet hann träffa kudden. Lätt att vara nöjd när man är den enda utan kattkiss i sängen, tydligen. 

 

Junilördag

Idag gick vi till Kristallparken för att illustrera för Isak hur skatt är en utgift man får igen. Tagen av stundens allvar stal han mitt äpple, satte sig tillrätta och begrundade omgivningen i flera minuter. Sedan slösade han ett leende på en sur unge innan vi gick hem. 

 

Det finns inga dåliga väder

Däremot finns det dåliga humör. Efter tjugo minuter var Isak så arg att vi gick in igen. Oklart vad som felades, men det enda som till slut lyckades vända vreden var Teletubbies. 

Sommar och sol, lek med toalettstol

Jag som egentligen brukar bli ganska besvärad under sommaren, vill plötsligt ut så mycket som möjligt. Kanske för att den här lilla filuren hjälper till att hålla fokus borta från värmen. Eller för att han springer och slänger saker i toalettstolen så fort man tittar en millimeter åt ett annat håll om vi är inomhus för länge.

Bokslukare?

För första gången i sitt liv ville Isak få en bok läst för sig idag. Han kan i och för sig ha velat det tidigare också, men idag var första gången som han kravlade upp i mitt knä, tryckte en bok i huvudet på mig och lät mig läsa den för honom. Han försökte inte äta den en endaste gång. Framsteg!

Mors dag 2013

 

 

Dagen i ära tänkte jag att Isak kunde få måla en teckning, så jag kokade ihop fem burkar fingerfärg på förmiddagen. Vi kan nog konstatera att han inte riktigt förstod vitsen med den har aktiviteten. Först gick han ut starkt med att dra handen över färgen jag klickat ut på ett papper innan han ställde sig på alla fyra och smakade på den. Efter det övergick han till att pillra med färgburkarnas lock i en kvart. Sedan kom han på att han kunde äta färgen igen innan han ställde sig rätt i färgklickarna jag förberett på ett nytt papper och som avslutning smetade han in hela toalettlocket. Men kul var det och en teckning blev det i alla fall. Betydligt mer än han hade kunnat prestera på mors dag för ett år sedan.

Det här är Isak 14 månader och fem dagar

Fysiskt:

Enligt vår godtyckliga våg väger han 11.6 kilo, med torr blöja nuförtin. Kläder i storlek 80 sitter fortfarande lite, lite löst så jag tror inte att han är mycket över 80 centimeter. Han har blivit väldigt fascinerad av sin och andras magar och vill säkert helst att alla ska gå med magtröja så att han kan jämföra sin lilla kula med våra... lite större kulor.

Person och talanger:

Går mer än han kryper. Kan även gå baklänges. Fortfarande inne i ett långt utvecklingssprång och är väl lite mer missnöjd än vanligt, annars så märks det inte så mycket mer än att sömnen är krångligare. Uppskattar härmningslekar, särskilt med miner och ljud. Kan inte prata annat än på sitt språk, men vi tror att han sade "hej" till katten häromdagen och ofta när vi går med honom i famnen pekar han och säger "dä" eller "titta". Sedan om det verkligen är det han säger eller om det är det vi tolkar det som, låter jag vara osagt. Däremot märker vi att han förstår mycket. "Lägg dig ner", "spotta" och "får jag den" till exempel och "nej" (när han är på det humöret). Ber man honom komma så gör han det, men ligger det något intressant i vägen måste han så klart få undersöka det innan. 

Att lägga lock på saker är nog det bästa som finns oavsett om locket läggs på bordet, en förälder eller på burken det hör till. Han är även visat ett visst intresse för att städa. Fast innan han städar måste han så klart stöka till genom att t.ex. hälla ut alla majskrokar på golvet. Sedan kan han lägga dem i sin vagn eller tillbaka i påsen.

Han älskar musik. Ibland tror vi att han sjunger, men oftast nöjer han sig med att dansa och skaka på huvudet. Till allt. Till jinglar, hela låtar, dammsugaren och kaffekvarnen. Ofta hörs han knalla omkring blåsandes i ett munspel, annars är synten och de förprogrammerade låtarna på den en stor favorit.

Bilresor funkar riktig bra så länge han inte har sprängt blöjan (vilket hände när vi åkte till Skåne häromveckan) och de inte pågår för länge. Han gillar nämligen bara att sova i sin egen säng och blir lätt övertrött och sur efter för många timmar i en bil.

Bästa stället är utomhus. Där finns mycket så mycket att titta på att han glömmer bort sitt eventuella dåliga humör. Dessutom kan han gunga och känna på blommor och sand med kinden. Får han på sig skor knallar han snabbt fram till dörren och väntar otåligt, för att sedan trycka sig ut så fort någon öppnar. Lite läskigt med tanke på att det går en stentrapp rakt ner utanför.

Stoppar inte riktigt lika mycket saker i munnen längre, men när vi skulle måla för första gången idag var prio ett givetvis att smaka på färgen. Tur då att den var gjord av vetemjöl, vatten och karamellfärg. I övrigt verkade det där vara en lite tidig aktivitet, men den slutade ju med ett bad och det är alltid uppskattat.

När någon av oss går blir han ofta hjärtskärande ledsen, även om den andra föräldern är kvar såvida han inte är upptagen med något annat. Typ sin synt. Märker han inte att vi går, verkar det inte som att han inser att vi har varit borta förrän vi kommer tillbaka. Då gnäller han lite och ska helst sitta i ens famn i trekvart.

Jämfört med andra barn är han än så länge ganska lugn. Det märks ju inte när man är ensam med honom, men det blir tydligt när vi träffar kompisar. Sabbat är fortfarande bästis, fast Sabbat uppskattar kanske inte alltid när Isak försöker lyfta honom i pälsen.

På det hela taget är Isak ett välmående litet barn som lyser upp även de dunklaste stunder. Förutom när han vägrar sova.

Vårsommaren kom

Vi passade på att gå till andra sidan Fruängen häromdagen, bara för att upptäcka att Hamburgarprinsen inte gillar vegetarianer (så nu gillar inte vi dem). Så vi köpte med oss mat från olika håll och gick till parken och picknickade istället. Det är bara utomhus som duger för Isak nu, så vi ser till att vara där så mycket vi kan. Att utvecklas är i vanlig ordning en pina.

Det här är Isak, tretton månader (höll jag på att glömma)

Eftersom att det snart är dags för en fjortonmånadersuppdatering blir det här bara en liten snabbis:

Fysiskt:

Har nog inte hänt jättemycket sedan sist. Kan tänka att han är ungefär prick 80 cm och möjligen ett halvt kilo tyngre än förra månaden. En stor kindtand i överkäken är på väg och håret växer som ogräs. Fast väldigt fint ogräs så klart.

Person och talanger:

Han har börjat gå en hel del. Särskilt när det är andra barn i närheten. Det går inte så snabbt dock och han stapplar fortfarande mycket. Som en liten zombie ungefär. Just nu är han mitt i ett utvecklingssprång (det näst sista!!) och är allmänt missnöjd med allt som inte är utomhus. Han kan däremot överväga att vara glad korta stunder inne om han får spela munspel, leka med en ljudbok, plåga katten eller stjäla vår mat. Han är nämligen enormt sugen på allt som ligger på våra tallrikar - oavsett om han ätit själv precis eller inte. 

Han gillar att lyfta saker. Precis innan trettonmånadersdagen hade han försökt lyfta mina tvåkiloshantlar så mycket att han till slut fick upp dem. När han inte lyfter klättrar han. Upp i soffan, upp på stolar, upp i gåvagnen och upp på mig när jag gör sit ups. Vi har fått flytta ut vår soffa mitt i rummet (där den ska stå) eftersom att han klättrade upp på kanten för att nå böckerna, när den stod mot bokhyllan. Så nu är allt om möjligt ännu rörigare här hemma, eftersom att Isak ser som sin viktigaste uppgift att ta ut allt han kan nå från hyllorna och placera det på andra ställen i lägenheten.

I övrigt är han fortfarande bäst, men han vill nog vänta lite med att lära sig prata så att vi förstår. Och morgnar är så klart roligast om de börjar innan klockan sex, fast det börjar bli vanligare att han sover till halv sju i alla fall. 

Djupdykning

Idag trillade Isak över soffkanten, rakt ner på en fotpall som givetvis var vänd upp och ner så att han landade på den vassa kanten. Som tur var reagerade han med att gallskrika och inte med att tuppa av. De åtta följande timmarna efter gick åt att hålla koll så att han inte blev hjärnskakad - men det verkar han tack och lov ha sluppit. Nu sover han för kvällen och det tänker jag låta honom göra ostört, efter att ha petat på honom en gång i kvarten under dagens alla tupplurar.

Märkligt nog har han gått mer än någonsin idag. Säkert tjugo steg utspridda över en tre tillfällen eller så. En annan hade ju bara velat ligga på soffan efter en smäll mot skallen.

Kvällsgympa

Tycker att han har fint fotarbete där!

Häromkvällen tänkte jag testa ett nytt medel i kampen om morgontimmen. Isak vaknar fortfarande alldeles för tidigt (klockan sex är en sällsynt sovmorgon), men oftast verkar det bara handla om att han vill äta lite och passa på att leka samtidigt. Gav honom således tidigare kvällsmat och sedan välling precis innan sängåendet, för att han skulle stå sig. Slutade med en två timmar lång läggning och ett missnöjt uppvaknande i vanlig tid. Idag hittade vi orsaken. Kindtänder. Förutom ledan de innebär är vi på väg in i ett fantastiskt utvecklingssprång igen. Det näst sista och ett av det längsta. Våren ser ut att bli lång i år, med andra ord.

Spontanbesök i piratparken

Byxvalet var ju inte så lyckat för denna spontana handling (se bilden längst ner till höger, byxan är från början ljusbeige, inte lerbrun) och inte heller skovalet, men nöden kräver ingen lag när det finns hajar i lekparken. En snäll farmor lånade dessutom ut sitt barnbarns stövlar så att Isak kunde vara med och plaska i en vattenpöl. Han passade på att trilla i den där pölen ett par gånger också. Det är ju inte så lätt när man vill springa efter de äldre barnen innan man bemästrat det där med att gå till fullo. Så vägen hem blev byxlös och barfota och Isak sket givetvis helt i vår omtänksamma nedbäddning i åkpåsen när han kunde dingla med foten utanför och eventuellt uppröra någon pensionär på vägen.

Lite för duktig

Först tog han sig med stor möda upp i soffan. Sedan tog han sig helt utan möda upp på soffkanten, där han ställde sig och fick tag på böcker. Redan här fick jag mild panik (står alltså så nära på första bilden att han skulle ha trillat direkt i min famn om han tappade balansen), men tänkte att med tanke på hur mödosamt det är för honom att ta sig upp i själva soffan så lär man ju hinna med innan han står på kanten, nästa gång. Jo jo. Jag tittade åt sidan i fem sekunder efter att jag satt honom på golvet, sedan stod han på kanten igen. Precis när jag rusade fram fick han tag på det han var ute efter, släppte taget och trillade bakåt. Fnissandes. Nöjdast av alla. Så nu har jag möblerat om och flyttat soffan från bokhyllan in till mitten av rummet. Isak verkar tycka att det är oerhört praktiskt, eftersom att det blev mycket lättare för honom att byta plats på böckerna och filmerna nu.

Inte säker på att det var en jättebra idé på det stora hela dock. Vi måste bulta fast bokhyllorna i väggen nu, så att han inte välter dem och får Alex tegelstensromaner i skallen när han försöker klättra upp för hyllplanen. Det testade han givetvis på en gång. Sedan försökte han klättra upp på soffkanten igen, så fort han kom upp i soffan. Skillnaden mot innan är att han kan trilla både fram- och baklänges nu när vi har den mitt i rummet. Vi kanske ska skippa det där med möbler helt ett tag?

Nytt sätt att förvara barn

Vi vet var vi har honom och han kan se hela rummet. Alla vinner.