Folket jag bor med

Ny sovmetod

Vid läggning i går kväll kom Isak på precis hur han ska göra för att kunna sätta sig upp. Han har lyckats göra det några gånger tidigare, men inte riktigt fattat hur. Så de senaste veckorna har han övat och övat och övat - särskilt på nätter, med resultatet att han har flugit in med tänderna före i spjälorna på sängen och väckt hela grannskapet med sina illvrål.

Igår kom han i alla fall på hur han ska göra, så varje gång vi lade honom ner for han upp som en fjäder i sittande ställning. Till slut gav jag upp och tänkte att han väl fick sitta en stund då. Hur illa kan det gå liksom? Ja han kan ju så klart försöka ställa sig upp också. Och det gjorde han. Tyvärr, för hans del, hade vi gungtassar på sängen, så lika fort som han dragit sig upp drattade han på ändan igen och blev helt förkrossad. Vi bestämde oss således för att ta bort tassarna på sängen, även om de har varit vårt mäktigaste vapen i sömnkampen. En kortvarig oro över hur vi ska få honom att sova nu infann sig.

Tidigare har jag avfärdat Anna Wahlgren som en hjärtlös typ när hon tipsat om att hålla fast barn, men efter att Isaks farmor berättat att det enda sättet att få Alex att ligga still när han var bebis var att låsa honom i ett grepp testade jag ändå. Man blir ju ofta lite desperat efter två timmars fruktlös nattning. När Isaks rumpa åkte upp i luften tryckte jag således ner den och höll fast honom så att han inte kunde höja den igen och tja... på två minuter sov han. Testade metoden alldeles nyss, vid eftermiddagsluren, och det gick lika bra. Det gick så bra att jag inte ens skäms.

Det skulle ju vara dumt att inte ta tillfället i akt att gympa lite när man ändå ligger i sängen:

Notera att han tog ut nappen för att kunna skratta åt mig. Sedan tog det ytterligare en timme av knorv innan han sov. I en kvart.

Just nu.

Jobbar och saknar den här lilla filuren.

Första friseringen

Före:

Under:

Efter:

Det här är Isak, åtta månader imorgon

Fysiskt:

73,5 centimeter lång och 9.41 kilo tung liten person. Har vuxit ur babygymmet, babysittern och är på väg ut ur babybjörnen.

Färdigheter:

Igår satte han sig upp själv första gången. Sedan ett par veckor tillbaka ålar han baklänges, men fattar själv inte varför alla gånger. Tar sig fram i gåstol eller på mage, med draghjälp så som stabila möbler. Om någon håller hans händer när han står förstår han principen med ena foten framför den andra. Han kan gunga från sittande till liggande ställning och har han tur och rätt underlag kan han komma upp i krypställning. Pincettgreppar allt. Börjar bli helt okej på att sova om han har napp, fast ibland vaknar han och då blir han så ledsen att det kan ta en timme att trösta honom. Har väldigt mycket att berätta, som ingen förstår. Tre tänder kämpar sig långsamt upp. Når allt.

Person:

Spralligast i det här hushållet. Morgonpiggast med. Älskar att bli sjungen för. Tycker att Mupparna är det roligaste som finns. Är ganska pratig - helst mitt i natten eller tidigt, tidigt på morgonen när alla andra föredrar att sova. Vill gärna leka med sådan som kan vara skadligt, typ varm soppa, sladdar och knivar. Gillar när det ekar och ropar därför alltid när vi kommer ut i trapphuset. Är omåttligt förtjust i sin egen spegelbild. Tycker om att få sina tänder borstade. Blir rädd för andra barn om de låter högre än han själv.

Äter:

nästan bara gröt och fruktpuré. Viss lagad mat funkar, amning är sedan ett par dagar tillbaka helt uteslutet.

Går under namnen: Isak, Korven, Snorpen, Fisen och Skrutt.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader, sju månader.

Borsta borsta liten tand

 Han gillar det så mycket att han gapar när vi tar fram tandborsten. 

Händelserik fars dag

Varvar ner med farsan (som just kommit hem från en långhelg i Tyskland) på skötbordet efter en dramatisk kväll då vi trodde att Sabbat smitit. Efter att ha vänt upp och ner på hela lägenheten, sprungit två varv runt huset, krupit i buskar och legat på knä bredvid bilar (tack bror), pratat med mystiska grannar som velat ha lösenordet till vårt bredband (hm..) och känt allmän panik och oro visade det sig dock att katten stängt in sig själv i strumplådan. När vi ändå barnsäkrar lägenheten kanske vi ska passa på att kattsäkra den också.

Testade bärstol idag

Fördelar:
Mycket smidigare än vagn.
Mycket nöjd bebis.
Fria armar.

Nackdelar:
Inte något man stödjer sig på vid halka.
Trycker precis på kontorsarbetarmusklerna.
Ingen avlastningsyta.

Snabbt och smärtsamt alltså. Det kan förvisso vara så att jag fick ont för att jag inte riktigt lyckades ställa in alla remmar rätt. Efter en halvtimme ville jag i alla fall gråta en skvätt över att Isak väger nio kilo och inte tre.

Nytt favoritställe

Det finns ju inte så många andra platser där man både har utsikt över hela rummet OCH kan dra någon obehindrat i håret samtidigt som man kommer farligt nära dyraste taklampan.

Milstolpar i november

Fyra dagar in i november och Isak har redan lärt sig åla (1/11), börjat borsta tanden (2/11) och förstått att man sätter ena foten framför den andra om man ska ta sig framåt när någon håller i armarna (3/11). Dessutom har han vid i alla fall ett tillfälle insett finessen med att hålla fast i bordskanten när man står och inte har så bra balans. Som om inte det vore nog har han återgått till att kunna somna i ens famn igen - men bara om han får böka runt och sticka in fossingarna i underlagets ljumske några gånger först. Bortsett från foten i ljumsken underlättar ju famnsömn lite när vi, som i lördags, är på fest där vagnen inte får plats och han blir sådär härligt sovnödig och arg som bara han kan bli.

På minussidan har han börjat bryta ihop när han förstår (?) att han har gjort något fel. Om han t.ex. biter vid amning och jag säger "aj" så spelar det ingen roll hur försiktigt jag säger det - han blir ändå helt knäckt. Men å andra sidan tillhör det just den här utvecklingsperioden att känna extra stora känslor. Förhoppningsvis är han stabil inom tre veckor igen, och då har han dessutom lagt grunden till att lära sig sina första ord. Sedan kan det förvisso ta upp till ett år innan han väljer att visa just den färdigheten.

Göra som vuxna gör

Isak slutade dricka ur nappflaska för ungefär en två månader sedan. Vi har inte oroat oss särskilt över det eftersom att han ammar och äter mat i övrigt, men visst har tanken "varför?" sprungit förbi några gånger även om vi anat hur det ligger till. Det har alltid varit ett komplicerat kapitel att dricka något som helst när han har suttit i ens knä nämligen. Han har viftat, dragit och sträckt sig efter det man har haft i handen, vilket vi av ren självbevarelsedrift inte har låtit honom nå. För ett tag sedan gjorde vi dock det och nu vet vi varför han ratar nappflaskan och pipmuggar (såvida det inte handlar om att bita i dem). Han vill gå direkt på glaset, utan genvägar. Inte helt praktiskt eftersom att han är så glupen att hälften rinner ut ur munnen, men det känns sekundärt eftersom att viljan att dricka ur glas visar på en OERHÖRD intelligens.

Och nappflaskan är nog ett minne blott annat än som leksak, för när jag trots allt fick honom att dricka tre klunkar välling ur den häromdagen, började han gråta för att han tyckte att det var så äckligt. Så kan det gå.

Framsteg!

Första november - en dag god som någon att sättas ner på knä, lägga sig på mage och börja åla på riktigt för första gången. Det gick inte snabbt, men han kom precis dit han ville. Till bokhyllan och tv-spelen av extra god plast.