Måndag

Jurassic Park III och bar överkropp var allt som krävdes för att få en lugn kväll.

Det här är Isak, elva månader och en dag

Fysiskt:

Omkring elva kilo tung och kanske 78 centimeter lång bebis, utan kindtänder.

Färdigheter:

Jag vet inte om det är en färdighet att möta dagen vid fyra på morgonen, men det är i alla fall något han gör. Idag fick vi dock sovmorgon till 06.20. Han kan numera stå utan stöd en liten stund om någon ställer ner honom på golvet eller om han släpper taget om det han dragit sig upp mot. Hur han ska resa sig själv har han inte riktigt förstått än. Är en hejare på att flytta saker upp och ner från bordet. Klappar på kommando. Pekar oftast rätt när vi frågar efter lampan. Gungar till musik. Härmas. Jollarar mer till en, än rakt ut i luften. Går att söva genom klappar på pannan. Ger en puss om man ber om det och om han är på humör, men ibland glömmer han att man inte pussas med tänderna.

Person:

Gillar att prata med golvet och att slå huvudet i skåp. Gillar även att slå saker i andras huvuden eller proppa deras munnar fulla med leksaker. Har inget emot att spela på läppar - vems som helst går bra. Skrattar så att han piper om han får vara upp och ner. Trivs bakom möbler. Skakar gärna på huvudet. Rycker Sabbat i svansen så ofta att Sabbat börjar bli lite sur nu - men de "pratar" fortfarande med varandra ibland (dvs Isak piper och Sabbat jamar till svar). Behöver höra "Lilla Snigel" om han är ledsen. Älskar babysim. Gillar inte att vara ensam. 

Äter:

allt han kan, utom saker med fisk i. 

Går under namnen: Isak, Fisen, liten knorv och Snorpen.

HURRA!!!

 

Gossen Isak har fått förskoleplats! Precis där vi ville, på montessoriförskolan längre ner på gatan. Är lättad, rörd och hjärtknipen. Tänk att han ska få ett alldeles eget liv, utan oss.Tänk att vi måste börja lära oss rutiner... Blir nog lite rädd också, när jag tänker på hur just den biten ska gå.

Lilla personen

 

 

Uj uj vad fort det går. I övermorgon blir Isak elva månader och det märks rätt tydligt att han är mer av en liten person än en bebis numera. Säger man lampa hemma hos oss t.ex. så pekar han saligt med båda händerna rakt upp i luften. Inte mot lampan alla gånger, men han verkar ju ha fattat grejen. Idag stod han tydligen utan stöd en hel minut dessutom. Och så snackar han massor. Eller harklar sig. Gör strupljud, helt enkelt.

 

För övrigt gick det utmärkt att ha honom sovandes på annan ort en natt. Ångesten gick över när vi fick veta att han kommit fram ordentlig. Efter det kändes det mest lite tomt. Han saknade oss inte alls under tiden han var borta, men när han kom hem ville han inte sluta pussas. Sedan låg han en lång stund med huvudet mot min axel och jollrade lite tyst för sig själv.

Första natten utan snorpen

Hittills har jag inte haft några problem med att vara ifrån Isak. Det var inte jättejobbigt att börja jobba (bland annat för att jag började med halvtid), det har inte sugit av hemlängtan när jag har träffat vänner eller om han har barnvaktats över dagen. Men ända sedan farföräldrarna sade "jamen då hämtar vi honom så klart redan på fredag" när vi frågade om barnvakt över lördag då jag garnmässar (mycket viktigt) och Alex jobbar (nästan lika viktigt), har jag velat gjuta fast dörren till trapphuset så att ingen kommer in. Åh de ska ta mitt barn ifrån mig! Min snorp! Allt eventuellt lajbans som vi skulle kunna ägna oss åt ikväll (typ två glas vin framför På spåret-finalen) kommer att mynna ut i en fosterställning av ångest. Har skyddat mig från det här genom att inte tänka på det på hela veckan, men nu ringde de och sade att de är här om en timme FÖR ATT TA MITT BARN, som intet ont anande sover eftermiddag nu. När han vaknar har vi bara minuter tillsammans innan han försvinner. Är detta ens lagligt?

Ligger på katten, spelar på läppen. Är bäst.

Salt-trauma

Vi har en försluten påse med en fuktmätare till humidoren samt två korkar fyllda med salt hemma (någon form av Alex-experiment). Påsen låg utom räckhåll för Isak. Trodde vi. Tyvärr var pappret som vi råkat lägga påsen på inte utom räckhåll. Under den halva minut jag vände ryggen till igår lyckades således Isak fiska tag på påsen genom att dra till sig pappret. Sedan fick han upp förslutningen och sedan slickade han i sig en halv kork salt innan jag hörde honom hosta och slet allt ur näven på honom. Efter det kräktes han en hel del. Salt är tydligen ett gammalt beprövat kräkmedel (tack och lov får man väl säga). Två sekunder senare var han lite medtagen men glad och kvällsmaten gick ner utan problem. Jag är däremot inte särskilt glad utan snarare ett steg närmre köpet av sele med tillhörande koppel.

Sprattelunge

Ja man får ju passa på när han står still. Att fota alltså. Han rör sig mer än mig, Alex och katten tillsammans just nu.

Idag försökte vi få honom att gå mellan oss, men det var tydligen något jätteviktigt under byrån precis just då, så han sprattlade som en tok för att få krypa iväg så fort vi försökte få honom att stå. När han väl kom loss hade han redan fått nytt fokus och begav sig mot pallen istället. Sedan soffan. Sedan bordet. Sedan var vi vuxna för trötta, så då fick han kvällsgröt och nattning. Nu sover han. Sprattlandes.

Den stora tänkaren

Har lite svårt att hinna med att uppdatera här. Jobbar jag inte så jagar jag Isak, men ni kan ju få veta att han vinkar till sig själv nu. Och så tänker han mycket.

Slagen hjälte

Idag somnade han mitt i ett skrik. Efter att ha turats om att gå in till honom uppemot tio gånger tröttnade Alex till slut och gick ut när Isak knorvade runt som bäst. Sedan blev det plötsligt väldigt tyst. När vi tassade in med ficklampan för att se så att inget hade hänt, hittade vi honom så här:

För övrigt förstår detta barn numera att han ska klappa i händerna när någon börjar sjunga "Klappa händerna så fort man kan". Jojo. Bäst på att vara bäst!