Ny sovstil

På knä, rumpan upp, alla andningshål mot madrassen. Ser lite ut som att han kysser täcket - vilket inte vore konstigt alls. Det är ett himla fint täcke.

När vi fick en extra timme i natt...

... tyckte Isak tydligen att han sovit färdigt och satte sig istället i godan ro och skrattade åt Alex kursbok av George Batallie. Efter det ville han bara sova om någon (i det här fallet Alex) gungade sängen. Ingen av oss fick därför särskilt mycket vila i natt, så vi struntade i att ta igen babysimmet vi missade förra veckan. Jag åkte iväg och åt tårta istället. Isak stannade hemma och åt en sida ur Batallie-boken. Om jag får sova det minsta natten som kommer ska jag drömma om hur det var tidigare i veckan när han faktiskt sov som ett barn, för en gångs skull. Han tenderar ju att göra det precis innan utvecklingsperiodernas oroliga nätter sätter igång.

Det är synd om Isak

Jag har kommit på att jag ska börja sticka, men eftersom att jag har ganska lätt för att tröttna på för stora projekt tänker jag uteslutande sticka små saker. Bebissaker. Till Isak. Mitt första projekt är en krage så här i vintertid (första snön föll idag). Än så länge är den skev och full av hål - men man får ju ändå se hålen som något positivt, med tanke på hur stickigt garnet är. Eventuellt kommer bild sedan. Jag måste bara avgöra om det här går under barnaga eller inte först!

Liten posör på Skåne-turné

Man lär sig mycket när man sover

Isak har nu utökat sitt ordförråd med "bababababa", "dadadada" och "mamamamama". Från den ena dagen till den andra. Dessutom har han lärt sig att ta sig framåt när han ligger ner. Vi vet inte riktigt hur, men han lyckades komma så nära bordet innan att han nådde ett ben och kunde dra sig fram en bit till. Mycket finurligt! Och allt som krävdes var en natts oavbruten sömn sånär om på ett uppvaknande. Tänk vad smart och snabb han ska bli om han fortsätter sova så här!

Sömnuppdatering igen

Ungefär samtidigt som vi hann tänka att sömnen äntligen såg ut att bli stabil, började en vass liten tand att tränga sig upp och nu ägnas större delen av natten åt gråt, gnäll och oavbrutet gungande igen. Senaste gången  som han började sova stabilt kom ett utvecklingssprång och förstörde allt - gången innan det var det en resa. Enligt det mönstret är väl tanden uppe och sömnen fixad lagom till vi åker till Skåne nästa fredag. Man behöver faktiskt varken vara närking eller synsk för att ana det.

Det är inte så svårt att lägga honom egentligen, det är bara det att han är väldigt bra på att vakna men otroligt dålig på att somna om. Precis som jag, med undantaget att jag bara gråter i själen när jag vaknar medan Isak gråter högt och förkrossat med tårar större än en så liten kropp egentligen borde klara av att prestera. Det är väldigt jobbigt för alla inblandade. Grannar troligen inkluderat.

Han passade i alla fall på att sova när jag lade en natt på matförgiftning och det är jag väldigt tacksam över. Jaja, det kan ju vända när som helst (har vi bara tänkt i ett halvår nu, så varför inte tänka så ett halvår till).

Det här är Isak, sju månader om åtta dagar

Fysiskt:

Någonstans över 71 centimeter lång filur på 8.84 kilo som definitivt har en tand på väg nu (vänster framtand i underkäken).

Färdigheter:

Flyttar på saker som skymmer sikten för att kunna se bättre. Har använt sig av pincettgreppet vid något enstaka tillfälle. Lyfter upp överkroppen med händerna när han ligger ner. Klappar på mycket, men sällan fint. Har överlevt sin första penicillinkur. Tar sig förvisso inte framåt, men kan snurra runt på stället jättesnabbt. Har börjat sträcka upp armarna när han vill bli upplyft. Håller ofta ett fast tag om en fot. Visar kärlek genom att dra sig mot ens ansikte och pussa med öppen mun mot kinden eller suga sig fast på hakan. Kan somna själv, även om han inte visar det så ofta.

Person:

Oktober har varit en ganska gnällig månad, men då har den innehållit både öroninflammation och tandsprickning (och det är väl inte längre än så tanden har kommit än till själva sprickningen, men med tur och bra syn kan man se att den är på väg och ser man den inte så känner man den när han gnager på ens finger). Hur som helst: glad när det inte spricker och ömmar. Trivs i babygymmet. Älskar djur. Blir så himla glad av både pappa och mamma. Charmar de flesta han möter, men alla charmar inte honom tillbaka. Skiner upp om man sjunger för honom eller klickar med tungan. Är tydligen väldigt förtjust i att bli blåst i ansiktet. Är ganska busig.

Äter:

gärna gröt och fruktpuré, mindre gärna hemlagad mat, helst inte alls mat från burk.

Har återtagit:

den plutande underläppen och vanan att somna till Motörhead. Tack och lov!

Går under namnen: Isak, Korven och Fisen lite oftare än han borde. Svår vana att bryta det där.

Tidigare: en månad, två månader, tre månader, fyra månader, fem månader, sex månader.

Räsern

Efter att ha fikat och sedan gått en sisådär sju kilometer med Alexandra och Nils idag, gick vi upp i deras lägenhet och testade Nils gåstol. En given succé - när Isak väl insåg att finessen med den inte var att den gick att smaka på vill säga. Det var inte förrän han försökte nå ett nytt ställe att slicka på och var tvungen att ta i med fötterna som han förstod hur den funkade. När polletten väl trillade ner, däremot, for han flåsfnissande med rosor på kinderna omkring över golvet ända tills klockan var halv sju och vi var tvungna att åka hem. Tror att vi får slänga ut lite möblemang här och köpa en sådandär till honom, för så här glad har han aldrig blivit när jag har satt ner honom i någonting förut.

Förutom det har Isak varit lite stygg och snott alla Nils leksaker - även mitt under användning - men Nils verkade ta det hela med ro. Kanske för att de båda verkade vara överens i uppfattningen om att den andre också var en leksak.

Han somnar oftare av sig själv på kvällarna nu för tiden

Men bara om han får knorra ett halvt varv i sängen. Oftare innebär ungefär en gång av tio till skillnad från ingen gång, för övrigt. Och det tar ungefär en halvtimme av glädjeyl och pruttljud. Eller Motörhead. Men vi är på rätt väg i alla fall.

Öroninflammation - check

Jorå, det var en öroninflammation och vi är nu inne på tredje dagen av fem med penicillin. Hujedamig vilken plåga det är att ge det till en sexmånadersbebis. Det är för mig ett under att vi lever i en tid där mobiltelefonerna har blivit så high tech att man inte hade behövt ha med sig något annat till en öde ö, men samtidigt inte har lyckats åstadkomma ett bebispenicillin som ges i rumpan. Som det är nu måste vi tvinga i honom en äcklig sörja (värre än grönsakspurén jag gjorde härom veckan) i flytande form, genom att hålla fast honom och täppa till näsan. Det får en att känna sig ungefär som världens sämsta människa, även fast man egentligen gör bra. Jag har bara luktat på det och låt mig säga att jag förstår vår son till FULLO när han gråter och får kväljningar så fort penicillinet nuddar munnen.  Tacka gudarna att vi bara har två dagars medicinering kvar.