Snabba vändningar

Bild ett: att få hålla i en sladd. Bild två: att inte få bita i tidigare omnämnda sladd. En humörsvängning på två sekunder.

Filuren

Isak har kommit på ett mycket sympatiskare sätt att visa att han är trött än gnäll. Han lägger sig helt enkelt ner på stället han råkar befinna sig på och tittar lite finurligt på en. Han är även lärt sig klättra ner från soffan, men han har inte lärt sig gå. Däremot försökte han flera gånger idag och kommer förmodligen vakna upp med blåmärken som bevis för det imorgon. 

En månadsuppdatering kommer för övrigt lite senare den här gången eftersom att rotaviruset sköt fram väg- och mätdag till början av april.

Hård början på andra levnadsåret

Döljer med framgång det faktum att han var så sjuk att vi var på väg att åka n akut, mindre än  ett dygn innan fotot togs.

Det krävs nog att man är en ettåring för att glädjen över att få vara i badkaret ska övervinna grinigheten som kommer med en magsjuka och anledningen att man hamnade där. Låt oss säga att det har blivit många turer dit och många byten av lakan, kläder och handdukar de senaste dagarna, utan att gå in allt för mycket på detaljer.

Jag är väldigt tacksam över att vi har ett så glupet barn till vardags, eftersom att det härjande rotaviruset har tagit bort all aptit. Han snittar på en matsked fruktpuré i timmen just nu och det är tydligen det enda han kan gå med på, förutom mjölk. Inget av det ligger inom rekommendationen för magsjuka barn, men han kommer inte överleva på majskrokar och luft vilket är det andra alternativet. Majskrokar är för övrigt helt fantastiskt bra vid magsjuka, har jag fått veta, ity stärkelsen stabiliserar magen på något vis. Det kan måhända vara slump, men sedan vi fick i honom ett gäng krokar i går har han inte kräkts.

Ett helt år!

Mars - föds

April - lär sig le

Maj - börjar jollra

Juni - skrattar med ljud och förfinar gripreflexen

Juli - rullar från mage till rygg

Augusti - rullar från rygg till mage

September - sitter utan stöd (fast det hände egentligen en gång i augusti också om vi ska vara petiga)

Oktober - blir en hejare på pincettgreppet

November - sätter sig upp själv första gången,  drar sig upp själv första gången och lär sig krypa

December - lär sig somna själv, utan nattning samt börjar vinka

Januari - står utan stöd

Februari - börjar förstå ord som "lampa", "klocka" och ibland även "nej"

Mars - fyller ett år! Och lyckas resa sig från att sitta på huk till att stå upp, helt utan hjälpmedel.

Dagen före ettårsdagen

Joho, för idag var det en liten person som trotsade sin feber och ställde sig upp utan stöd från hukande läge för första gången!

Filuren

Han kan så mycket nu för tiden. Stjäla mitt päron när jag vänder ryggen till bland annat. Och klappa händerna ståendes, utan stöd. Det märks att han blir ett på onsdag - även fast jag inte fattar hur det har kunnat gå så fort.

I slutet av språnget

Världens mest dramatiska barn börjar återgå till sig själv och är numera lite gladare och lite mindre gnällig. Bästa stället är fortfarande i en föräldrafamn och ilskan över att inte få leka med det som är farligt är fortfarande ytterst närvarande och utdragen, men vi är i alla fall på väg på rätt håll. Lite jobbigt det där med att han plötsligt fått bättre minne och blivit mer fokuserad. Innan kunde han glömma det mesta bara man bad honom klappa händerna, men nu vägrar han släppa tanken på att komma åt saxen, spriten, kontakten, datorn, elen eller bara livsfarligheten generellt. 

Första fläskläppen

Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men eftersom att Isak började vifta ilsket och girigt efter kameran orkade vi inte fortsätta med fotoprojektet. Nere till höger kan ni se att det är lite rödare och på insidan av läppen, där ni inte kan se, finns små hack efter hans tänder. Allt kom sig av att han älskar att dra ut lådor. Särskilt lådor som är lite högre upp. Tyvärr var det otroligt bra glid i den just dagens låda, som satt lite högre upp, så den for ut och Isak for bak och bet sig i läppen i fallet. Trots en närvarande förälder gick det hela så snabbt att ingen, allra minst Isak, hann reagera förrän det var för sent. Så det blev blod på nya byxorna, men det spelar ju faktiskt ingen roll så länge han är hyfsat hel. Han var ganska ledsen en stund, men ville alldeles för snabbt ner på golvet och fortsätta dra ut lådor igen (när kommer flerstegstänket?!). Vi ska ge oss av till affären och köpa piggelin snart, enligt rekommendation från Vårdguiden (som vi väl ringde i onödan egentligen, för vi var inte särskilt oroliga - men samtidigt är det ju bra att veta OM det är så att en barnläpp behöver någon särskild behandling, som piggelin exempelvis). Nu sover han dock ut efter sitt äventyr. Får se hur stor läpp han möter världen med när han vaknar.

Juli och mars, fem och elva månader

Betydligt längre och mycket ivrigare att få ge sig iväg, samt något mindre förvånad nuförtiden.

Åter i Stockholm

Nu är vi hemma efter ett par dagar på de gamla släktmarkerna i Branäs. Sånär som på några utbrott som endast ett utvecklingssprång kan ge, har Isak varit glad mest hela tiden. Han är oftast lätt att resa med. Särskilt nu när han verkar tycka om att åka bil igen.

Under dagarna i Värmland har han blivit så vuxen att han står utan stöd allt längre stunder och gör små ansatser att resa sig själv. Dessutom dricker han välling för ett och ett halvt-åringar nu när han är hemma igen. Ett framsteg från innan då han grät av all välling för att den var så äcklig. Kanske hänger det ihop med sugröret och att få hålla själv eller så var det helt enkelt päronsmaken som föll honom på läppen. Efter en stund lärde han sig i alla fall att ta ur sugröret och hälla ut den sista vällingen på golvet, så då bestämde jag att han var färdig. Vi var inte alls överens om det. Det var en väldigt upprörd liten person som såg sin mor ställa vällingpaketet på en onåbar höjd. Jaja, lika bra att han lär sig tidigt att inget varar för evigt.