Just ja!

Man har ju lite nya intressen nu för tiden. I måndags överlevde vi sångstund och gipsavgjutning av Isaks hand och fossing på öppna förskolan. Är orimligt peppad på att åka dit på måndag igen för att se resultatet samt sitta i ring och sjunga med andra spädisar och deras föräldrar. Isak var försiktigt positiv till hela upplevelsen. Det var inget han skrattade sig igenom direkt, men han grät när jag lyfte honom ur babysittern och det får väl tas som att han ändå trivdes där.

Alla är på plats igen

Efter nästan tre månader och en sväng till djursjukhuset fick vi hem katten igår. Med plåster på tassen och rakad mage, fast ganska tjock och glad ändå. Isaks intresse för honom var relativt svalt innan vi lämnade bort honom, men ja... tre månader är ju mer än den dubbla tiden som Isak har levt och vi kan väl säga att han har omvärderat sina intressen sedan dess:

Isak tittar på när Sabbat tvättar sig.

Sabbat går än så länge fram och petar lite lätt på Isak med nosen då och då, men med tanke på hur lystet Isak tittar efter hans svans får det nog ses som ytterst tillfälligt.

Tack för badrocken mormor och morfar

Kvällsgympa

Babysim!

Först var han för liten, sedan kom sommaruppehållet och efter det var tiden vi ville gå givetvis den enda som var fullbokad den här terminen, men idag var det då äntligen dags för babysim. Helt klart värt att vänta på.

Vi lyckades tjuvstarta och gick ner i poolen tidigare än vi fick, så Isak förstod ganska snabbt vad det handlade om. Efter att ha blivit uppskickade på land gurglade han omväxlande glatt och otåligt tills vi fick gå ner igen. Tillsammans med tio andra bebisar och deras föräldrar körde vi sedan lättsamma plasklekar efter instruktioner. Poolen var lagom varm. Isak var glädjetjutande glad. Mitt sextonåriga jag skulle förmodligen gråta av förnedring, men nu är jag snart trettiofyra och tyckte att det var riktigt trevligt att gå baklänges i ring, sjungades Blinka lilla stjärna. Efter en halvtimme var lektionen slut. Då hade Isak försökt att slicka på allt vatten i poolen. Vi tror att han lyckades.

När vi kom ut hann vi känna en halv minuts tacksamhet över att spöregnet hade slutat  - sedan upptäckte vi att spöregnet hade gett oss en iskall pool i vagnen som stod i barnvagnsskjulet. Isak fick således pallras upp på badfuktiga handdukar och därefter köras hem under lågmäld protest. Tacksamt nog somnade han ganska snabbt trots kallfuktig stjärt. När han vaknade igen var han på sitt bästa humör. Jollrig, fnissig och full i fan. Längtar redan till nästa vecka!

Babysimmad och möjligen full av vatten i kinderna.

Glupen

Först sträckte han gråtande sina små händer efter min mat. Sedan blev han orimligt glad för lite gröt. Två skedar in i gröten grät han igen för att jag var för långsam. I måndags, på femmånadersdagen, firade vi med en puread morot. Den gjorde honom så exalterad att en utomstående hade kunnat tro att vi svälter honom till vardags. Det gör vi alltså inte. Han råkar bara ha lite lägre krav än vi andra på vad som är roligt, men lite högre krav på att det ska gå snabbt.

Hjärtknip

I förrgår låg världens gosigaste unge och jollrade mellan oss i soffan. Idag har vi ägnat två timmar åt att natta samma unge under inte fullt så gosiga former. Från att ha sovvägrat större delen av natten till att gnälla större delen av dagen, nådde nattningen någon form av kulmen av all misär. Det funkade inte att ligga ner, det gick inte att bli vaggad. Sånger var inte att tänka på och nappen var tydligen det värsta han någonsin fått i sin mun. Han somnade till slut av pur utmattning vid tutten, efter att ha gråtit så mycket att rösten tog slut. Pyret.

Det är en klen tröst att de flesta andra i föräldragruppen verkar ha det lika jävligt just nu.

Dagens dilemma

Turkos eller vit bitring? För övrigt gillade han inte någon i föräldragruppen idag. Det blev en dålig start när jag lade honom i ett sårbart läge (på rygg) och en annan bebis ålade fram och sög in hans hand i munnen. Efter det var han bara glad när han fick stå med ryggen mot de andra och titta ut genom fönstret. Fast då var han å andra sidan så glad att han gick upp i falsett.

Det här är Isak, fem månader

Fysiskt:
69,5 centimeter och 8.210 kilogram nyfiket barn med långa armar.

Färdigheter:
Sitter korta stunder utan stöd och långa stunder med. Når sina fötter med både händerna och munnen. Rullar med lätthet till sida och med lite ansträngning över till mage. Trycker ifrån från sittande läge upp till stående. Försöker ibland flyga (det vill säga kasta sig handlöst mot olika föremål). Är mästare på att åla runt. Kan gå upp i falsett. Kämpar för att kunna vrida huvudet ett helt varv för att ha koll på allt.

Person:
Glad nästan jämt när han inte är trött, hungrig eller nyvaccinerad. Intresserad av allt, men mest av det han inte får röra. Hade helst dreglat ner både telefonen och fjärrkontrollen om vi bara låtit honom. Har börjat visa tendenser till att bli gnisslande arg om han inte får som han vill, men är än så länge lättdistraherad (tack och lov). Lite blyg. Gillar det mesta han får i munnen. Älskar tittutlekar. 

Har slutat:
somna till Motörhead. Förbannat.



Går under namnen: Isak, Korven och Fisen oftast. Gnällkorven, när han är på det humöret.

Sitter numera i IKEAS barnstol

Dock utan att suga på napp. Den slängde han på golvet. Aldrig får man vara glad.

Det kanske blir napp i alla fall

En dag under graviditeten lästa jag att nappbarn i mindre utsträckning drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Efter det skumpade jag hem och krävde att vårt framtida barn skulle bli nappbärare. Alex fixade genast två nappar: en som skulle vara lika ergonomisk som en tutte och en i rågummi som var ekologiskare än gräset utanför dörren. Sedan kom Isak och då ställdes vi ganska snabbt inför det faktum att barn har en egen vilja. Isak har hatat båda napparna intensivt. Det sista, seriösa försöket slutade med att han spände ryggen i en båge och spottade rågummi-nappen halvvägs över rummet. Vi gav upp någon gång i slutet av maj.

Så kom plötsligt den här dagen. Dagen då han slängde in sin bitring under soffan och det enda substitutet inom räckhåll var den ergonomiska nappen. Jag hade ingen tanke på att han skulle suga på den utan tänkte mer att den säkert gick att gnaga på lika bra som något annat. Två sekunder senare hittade jag honom så här:

Nu har vi emellertid sagt att det är lika bra att strunta i napp och slippa det avvänjningsmomentet istället för att truga in honom i ett beroende. Å andra sidan har han börjat suga en del på tummen och den kommer vi aldrig kunna gömma eller ge till nappträdet på Skansen när det är dags för honom att sluta. Å tredje sidan är napp tydligen så kontroversiellt idag att folk fnyser i avsky bara man råkar tänka tanken i fel sällskap. Jag har med andra ord känt mig minst sagt kluven inför nappens vara eller icke vara hela denna dag. Det som till slut fällde avgörandet var dock detta:

Han somnade! I stillastående vagn! Utan att vi lade oss i! Det finns inga garantier för att han kommer att göra det igen, men efter all sömnbrottning vi har gått igenom de senaste månaderna vorde det idiotiskt att inte ge nappen en chans som insomningsmedel. Så ja, han får nog bli ett nappbarn om han vill trots allt.

Dagens tillstånd

I gasen och sugen på allt, inklusive andras tummar och knän.

Åh vad vemodigt att åka hem efter tre veckor med mormor, morfar, morbror och morbror

Fast eftersom att den sista delen av resan var ett trauma med så mycket gråt att man satte i halsen och eftersom att Alex åkte hem fem dagar tidigare, var det lite skönt att rulla in framför huset också.

Inte riktigt överens

Jaha. Jag tänkte att vi skulle sova, men den här filuren tänkte visst rulla från rygg till mage för första gången och sedan fortsätta med det resten av kvällen.

Liten rapport

Skånsk luft har förkylt mitt barn samt sabbat åttatimmarssömnen (som i och för sig bara hände en gång). Å andra sidan har luftombytet medfört att han hittar sina fötter, rullar till sidan från rygg och, tyvärr för mig som fotfobiker, böjer sig fram och suger på tårna när han sitter i knäet. I morse satt han dessutom utan stöd i tjugo sekunder innan han lyfte på huvudet så mycket att han föll bakåt. Vilket inte var mycket alls. Men ändå! Det går framåt.