Det händer ganska mycket i Isaks liv, fast kanske mest på ett plan där gamla färdigheter utvecklas snarare än att nya sätts på prov. Han är i alla fall ett förskolebarn nu och det var nog i grevens tid han blev det. Med tanke på all energi han behöver göra av med hade han säkert mått bra om vi satt honom i förskola ett par timmar i veckan från ett års ålder. Första inskolningsveckan har gått över förväntan, men avslutades i ett litet bakslag med 39.5 graders feber. Så nu är hela sömnrutinen satt ur spel och Isak vaknar ungefär en gång i timmen varje natt. Å andra sidan vill han inte upp förrän framåt sju och det är ju väldigt skönt.
Isak somnar fortfarande själv. Som genom ett mirakel somnar han även numera i vagn. Detta var något vi ställde oss väldigt skeptiska till att han skulle klara av, men redan på förskolans första vila somnade han efter tio minuter.
Alex har tagit inskolningens tre första dagar och jag tog den fjärde. Man fattar inte riktigt hur mycket Isak fattar förrän man ser honom med andra. Han är t.ex. en jäkel på att dricka ur glas har det visat sig.
Pratar gör han inte riktigt än. Eventuellt kan han säga "varmt", eller så väser han bara lite när han fattar att säker är varma. Titta och dä hänger ju så klart kvar, men det där som lät som "mamma" för någon månad sedan har försvunnit. Däremot jollrar han långa konversationer med sig själv. Och så pussar han mot katten och oss och djur på tv och bilar. Bilar är ett viktigt inslag i Isaks liv, liksom barnvagnar, kärror, cyklar och gåvagnar och allt annat med hjul som går att putta på. Saker med lock är en annan favorit som håller i sig. Och böcker. Han älskar att få en bok berättad för sig samtidigt som en vuxen pekar på de olika sakerna som finns på bild. Däremot är han inte så noga med ordningen.
Efter sommaren, då Alex har jobbat alla dagar utom måndagar, har Isak blivit lite mammig. Det visar sig mest på morgonen när jag går till jobbet - men märktes även på förskolan när jag behövde gå på toa innan han hade kommit in i leken. Efter det brydde han sig inte.
Tålamod är fortfarande en bristvara. Igår kom han in flera gånger när jag satt på toa. Först kastade han sin jacka på mig, sedan sin sko, sedan min sko och sedan ställde han sig och vinkade arg "hej då" i dörren innan han lade sig ner och grät över hur hemskt det var att tvingas vara inomhus. Utomhus är nämligen det stället han trivs bäst på.
Han har numera en egen säng utan spjälor och en potta, men vi har inte hunnit börja använda något av det än. Det får vänta tills förskolan har satt sig.
Att göra som vuxna gör är en annan sak han har fattat tycke för. Om han inte får vara med när vi dammsuger blir han fruktansvärt arg och hittar han en borste eller kratta måste han genast använda den. Häromveckan gick han in till Alex som fixade håret på toaletten och petade lite i en burk pomada, innan han drog fingrarna genom håret och gick därifrån.
Han är inte världens gladaste barn alla gånger, men han är sällan arg länge. Man kan säga att han har ett växelhumör och att vi får känna av alla delarna av det minst tre gånger varje dag.
