Han hittade den i sandlådan och en minut senare förvandlades han till Gollum. Hans mamma kanske inte tyckte att en lite glaskula som han tvunget skulle lukta på hela tiden var den bästa leksaken, men tydligen gjorde den där kulan att han plötsligt kunde läsa tankar. Så fort jag ens började fundera på hur jag skulle ta den knöt han sin lilla hand om den så att knogarna vitnade och tittade på mig med vild blick. Eventuellt fräste han också. Svårt att avgöra eftersom att det blåste så mycket den dagen att allt ljud drunknade i vindarna. Hela vägen hem höll han den i handen. Hela vägen upp för trappen. Hela tiden medan jag tog av honom ytterkläderna. Sedan tog jag fram en läkerolask och då var kulan plötsligt glömd (och gömd. Av mig.),
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar