Hittills har jag inte haft några problem med att vara ifrån Isak. Det var inte jättejobbigt att börja jobba (bland annat för att jag började med halvtid), det har inte sugit av hemlängtan när jag har träffat vänner eller om han har barnvaktats över dagen. Men ända sedan farföräldrarna sade "jamen då hämtar vi honom så klart redan på fredag" när vi frågade om barnvakt över lördag då jag garnmässar (mycket viktigt) och Alex jobbar (nästan lika viktigt), har jag velat gjuta fast dörren till trapphuset så att ingen kommer in. Åh de ska ta mitt barn ifrån mig! Min snorp! Allt eventuellt lajbans som vi skulle kunna ägna oss åt ikväll (typ två glas vin framför På spåret-finalen) kommer att mynna ut i en fosterställning av ångest. Har skyddat mig från det här genom att inte tänka på det på hela veckan, men nu ringde de och sade att de är här om en timme FÖR ATT TA MITT BARN, som intet ont anande sover eftermiddag nu. När han vaknar har vi bara minuter tillsammans innan han försvinner. Är detta ens lagligt?
 |
| Ligger på katten, spelar på läppen. Är bäst. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar