Uj uj vad fort det går. I övermorgon blir Isak elva månader och det märks rätt tydligt att han är mer av en liten person än en bebis numera. Säger man lampa hemma hos oss t.ex. så pekar han saligt med båda händerna rakt upp i luften. Inte mot lampan alla gånger, men han verkar ju ha fattat grejen. Idag stod han tydligen utan stöd en hel minut dessutom. Och så snackar han massor. Eller harklar sig. Gör strupljud, helt enkelt.
För övrigt gick det utmärkt att ha honom sovandes på annan ort en natt. Ångesten gick över när vi fick veta att han kommit fram ordentlig. Efter det kändes det mest lite tomt. Han saknade oss inte alls under tiden han var borta, men när han kom hem ville han inte sluta pussas. Sedan låg han en lång stund med huvudet mot min axel och jollrade lite tyst för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar