Åter i Stockholm

Nu är vi hemma efter ett par dagar på de gamla släktmarkerna i Branäs. Sånär som på några utbrott som endast ett utvecklingssprång kan ge, har Isak varit glad mest hela tiden. Han är oftast lätt att resa med. Särskilt nu när han verkar tycka om att åka bil igen.

Under dagarna i Värmland har han blivit så vuxen att han står utan stöd allt längre stunder och gör små ansatser att resa sig själv. Dessutom dricker han välling för ett och ett halvt-åringar nu när han är hemma igen. Ett framsteg från innan då han grät av all välling för att den var så äcklig. Kanske hänger det ihop med sugröret och att få hålla själv eller så var det helt enkelt päronsmaken som föll honom på läppen. Efter en stund lärde han sig i alla fall att ta ur sugröret och hälla ut den sista vällingen på golvet, så då bestämde jag att han var färdig. Vi var inte alls överens om det. Det var en väldigt upprörd liten person som såg sin mor ställa vällingpaketet på en onåbar höjd. Jaja, lika bra att han lär sig tidigt att inget varar för evigt.