Fyra dagar in i november och Isak har redan lärt sig åla (1/11), börjat borsta tanden (2/11) och förstått att man sätter ena foten framför den andra om man ska ta sig framåt när någon håller i armarna (3/11). Dessutom har han vid i alla fall ett tillfälle insett finessen med att hålla fast i bordskanten när man står och inte har så bra balans. Som om inte det vore nog har han återgått till att kunna somna i ens famn igen - men bara om han får böka runt och sticka in fossingarna i underlagets ljumske några gånger först. Bortsett från foten i ljumsken underlättar ju famnsömn lite när vi, som i lördags, är på fest där vagnen inte får plats och han blir sådär härligt sovnödig och arg som bara han kan bli.
På minussidan har han börjat bryta ihop när han förstår (?) att han har gjort något fel. Om han t.ex. biter vid amning och jag säger "aj" så spelar det ingen roll hur försiktigt jag säger det - han blir ändå helt knäckt. Men å andra sidan tillhör det just den här utvecklingsperioden att känna extra stora känslor. Förhoppningsvis är han stabil inom tre veckor igen, och då har han dessutom lagt grunden till att lära sig sina första ord. Sedan kan det förvisso ta upp till ett år innan han väljer att visa just den färdigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar