Göra som vuxna gör

Isak slutade dricka ur nappflaska för ungefär en två månader sedan. Vi har inte oroat oss särskilt över det eftersom att han ammar och äter mat i övrigt, men visst har tanken "varför?" sprungit förbi några gånger även om vi anat hur det ligger till. Det har alltid varit ett komplicerat kapitel att dricka något som helst när han har suttit i ens knä nämligen. Han har viftat, dragit och sträckt sig efter det man har haft i handen, vilket vi av ren självbevarelsedrift inte har låtit honom nå. För ett tag sedan gjorde vi dock det och nu vet vi varför han ratar nappflaskan och pipmuggar (såvida det inte handlar om att bita i dem). Han vill gå direkt på glaset, utan genvägar. Inte helt praktiskt eftersom att han är så glupen att hälften rinner ut ur munnen, men det känns sekundärt eftersom att viljan att dricka ur glas visar på en OERHÖRD intelligens.

Och nappflaskan är nog ett minne blott annat än som leksak, för när jag trots allt fick honom att dricka tre klunkar välling ur den häromdagen, började han gråta för att han tyckte att det var så äckligt. Så kan det gå.