Ny sovmetod

Vid läggning i går kväll kom Isak på precis hur han ska göra för att kunna sätta sig upp. Han har lyckats göra det några gånger tidigare, men inte riktigt fattat hur. Så de senaste veckorna har han övat och övat och övat - särskilt på nätter, med resultatet att han har flugit in med tänderna före i spjälorna på sängen och väckt hela grannskapet med sina illvrål.

Igår kom han i alla fall på hur han ska göra, så varje gång vi lade honom ner for han upp som en fjäder i sittande ställning. Till slut gav jag upp och tänkte att han väl fick sitta en stund då. Hur illa kan det gå liksom? Ja han kan ju så klart försöka ställa sig upp också. Och det gjorde han. Tyvärr, för hans del, hade vi gungtassar på sängen, så lika fort som han dragit sig upp drattade han på ändan igen och blev helt förkrossad. Vi bestämde oss således för att ta bort tassarna på sängen, även om de har varit vårt mäktigaste vapen i sömnkampen. En kortvarig oro över hur vi ska få honom att sova nu infann sig.

Tidigare har jag avfärdat Anna Wahlgren som en hjärtlös typ när hon tipsat om att hålla fast barn, men efter att Isaks farmor berättat att det enda sättet att få Alex att ligga still när han var bebis var att låsa honom i ett grepp testade jag ändå. Man blir ju ofta lite desperat efter två timmars fruktlös nattning. När Isaks rumpa åkte upp i luften tryckte jag således ner den och höll fast honom så att han inte kunde höja den igen och tja... på två minuter sov han. Testade metoden alldeles nyss, vid eftermiddagsluren, och det gick lika bra. Det gick så bra att jag inte ens skäms.