Först tog nattningen två timmar av förtvivlan och gråt, sedan sov han två timmar och sedan vaknade han och var ledsen igen. Vilket inte alls var konstigt, för han blev övertrött mitt i maten innan och det var då jag började lägga honom. Den halva portion han fick i sig hade han väl gjort av med i kampen mot sömnen, så han var förmodligen jättehungrig. Välling ville han däremot verkligen INTE ha när vi tog upp honom. Möjligen en halv vindruva, men välling vid den här tidpunkten måste ha varit det vidrigaste förslaget han fått någonsin. Ända tills jag och Alex började låtsasdricka, surpla och smacka och övertydligt säga "mmmmmm vad gott". Då blev vällingen plötsligt en jättebra idé och med en inledande härmning av våra smack drog han i sig nästan hela kartongen. Vi vann! Kanske inte genom rent spel, men i krig och kärlek och matbråk är allt tillåtet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar