Hjärtknip

I förrgår låg världens gosigaste unge och jollrade mellan oss i soffan. Idag har vi ägnat två timmar åt att natta samma unge under inte fullt så gosiga former. Från att ha sovvägrat större delen av natten till att gnälla större delen av dagen, nådde nattningen någon form av kulmen av all misär. Det funkade inte att ligga ner, det gick inte att bli vaggad. Sånger var inte att tänka på och nappen var tydligen det värsta han någonsin fått i sin mun. Han somnade till slut av pur utmattning vid tutten, efter att ha gråtit så mycket att rösten tog slut. Pyret.

Det är en klen tröst att de flesta andra i föräldragruppen verkar ha det lika jävligt just nu.