Idag hängde vi på öppna förskolan. Tänkte sporra Isak till att försöka förflytta sig genom att titta på hur andra barn gör. Det gick sådär. Efter ett tag placerade vi en plastsked framför honom, precis utom räckhåll. Tanken var att han kanske skulle känna sig peppad på att i alla fall försöka att åla, men efter att ha viftat lite ilsket med armen och konstaterat att skeden inte gick att nå gav han upp och lade huvudet mot golvet för att - ja jag vet inte - inte försöka nå skeden något mer. Andra barn ålade, kröp och sprang omkring och nådde precis allt (inklusive Alex bak som av någon anledning var omåttligt populär). Men inte vårt barn. Nej. Inget "kan de andra barnen, kan minsann jag med" här inte. Han lade sig till rätta och betraktade omgivningen, helt utan den minsta tävlingsinstinkt. Så himla skön inställning till livet, ändå!
Eftersom att han hade Guns n' Roses-mössan som han fått av sina morbröder på sig ägnade vi även dagen åt att ta ungefär tvåhundra bilder, som jag nästan inte kan titta på för att han är så gullig att jag får hjärtknip, men som jag tittar på ändå.
Hahaha, han är ju skön den där Isak!
SvaraRadera