Hemma igen!

När mitt kära kusinbarn var ungefär två månader åkte hon på en julturné med sina kära föräldrar. Efter det sov hon hela nätterna. Nu när vi bokade resan ner till Skåne hade jag det här scenariot lite bakhuvudet. Jojo, tänk att få komma hem och ha en elvaveckorsson som sover genom natten eller i alla fall bara vaknar en gång för att ammas. Man hoppades!

Jag vet inte om Isak kände mina naiva tankar på sig och ville lära mig en läxa, men han sov i alla fall sämre än någonsin i natt. Från att vara hjärtskärande ledsen vid nattningen till att vilja amma minst varannan timma fram till fyra och därefter sova och äta om vartannat vid tutten fram till kvart i nio. Vid två tillfällen tror jag nästan att jag han somna, men då var Isak så avslappnad att det blev blöjbytarläge istället. En bekant sade till mig en gång, när jag var trött, att min ögonlock hängde som råttpittar. Jag vet inte vad han menade med det, men jag kan tänka mig att det är ungefär så jag ser ut idag igen.

Lägligt nog hade jag ett uppföljningssamtal på BVC om min sömnbrist idag och där passade jag på att ta upp Isaks nya sömnvanor. Förmodligen är han inne i en tillväxtperiod som blandas med alla intryck från skåneresan vilket gör honom både ängslig och hungrig. Det brukar lugna sig på någon dag. Och vet ni vad som händer om någon dag? Då är det dags för nästa utvecklingssprång och då blir Isak både ängslig och hungrig! HURRA! Summan av lidandet är konstant. Skönt. Det hade varit så jobbigt med förändring...

Glad i Skåne.

Skåneresan var i alla fall hemskt trevlig. Alex och jag tog vår första romantiska resa på tu man hand sedan Isak föddes. Hela vägen till Willys i Löddeköpinge gick den. Vi hann träffa alla vi ville, även om vi inte hann träffa dem så länge som vi ville. (Kära återseenden efter flera år kräver ju egentligen mer än en timma). Dessutom fick vi några timmars extra sömn varje dygn, vilket kändes mer efterlängtat än en kall öl i sommarhettan under Roskildefestivalen. Så ja, jag längtar redan tillbaka.