Eftersom att jag själv har hört min egen sångröst tror jag nästan att jag ljuger när jag skriver det här, men faktum är att detta barn gick från gråt till glädje när jag sjöng för honom igår. Samma sak hände när jag drog igång "Helan går" under promenaden innan idag. Och när vi kom hem somnade han nästan helt utan att krångla (möjligen för att fly från sin skrålande moder). Sedan sov han så länge att jag hann lägga in sillen till imorgon. Att hålla sig sovande dagtid utan ständig uppassning är vanligen inte hans starkaste sida. Undrens tid är inte förbi som man säger!
Imorgon firar vi Isaks första midsommar vid Älta-sjön. Förhoppningsvis med sol fast i skuggan och utan att någon trillar i vattnet ofrivilligt med alla våra noggrant sorterade picknicksopor som förra året. Fast nu när jag tänker efter så blir det ju egentligen Isaks andra midsommar, för vid den här tiden för ett år sedan låg han i hemlighet i min mage och väntade på att bli upptäckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar