Dagen före tremånadersdagen

Det är ju frestande att skriva ett bittert inlägg om sömnbrist orsakad av utvecklingssprång igen må jag säga, men gårdagen var faktiskt väldigt fin trots det så jag låter bli. "Fin" började efter att jag hade svurit över det mesta som kom i min väg innan vi lämnade hemmet (inklusive en oskyldig Alex skall rättvist tilläggas). "Fin" började nog inte förrän vi var på BVC och Isak upptäckte fiskarna egentligen, men det var å andra sidan väldigt fint som ni kan se.

Resten av dagen, efter den relativt meningslösa föräldragruppen på BVC, ägnade Isak åt att vara jätteglad. Jättejätteglad. När vi hälsade på mina kolleger skrattade han åt var och en av dem tills han somnade i salig utmattning. Två timmar senare, när vi åkte pendeltåget hem, jollrade han på som om han redogjorde för varje minut av sitt tre månader långa liv. Under kvällsamningen var han tvungen att göra ett avbrott för att skratta så länge och så högt att jag under några sekunder undrade om han eventuellt blivit galen. Sedan somnade han och vaknade och gnällde och ammade och somnade och vaknade och ammade och fortsatte så hela natten lång. Idag började han dagen med att skratta igen. Nu håller han en monolog för sin skallra. I morse höll han en monolog för babygymmet. Det är svårt att förstå att något så lyckligt har legat och grott i något så tjurigt som jag själv, ärligt talat.