Utvecklingssprångar vidare i livet

Idag hade Isak så mycket att berätta för taklampan och vägguret att det helt enkelt inte gick att ta en förmiddagslur. Ägnade därför den tidiga eftermiddagen åt minimal ansträngning på en filt utanför huset. Barnet hade uppenbara problem med att veta vilket humör han ville vara på, så han växlade friskt mellan total lycka över trädkronorna som svajade i vinden och någon form av svårmod som möjligen kommer från de närkingska generna. En ganska vanlig inledning på övertröttheten. Efter en timma kompletterade han humöret med ett lågmält och utdraget gnäll, så vi gick in. Sedan lade jag en halv evighet på att försöka söva honom i vagnen, sittern, famnen och sängen innan jag kom på att jag hade glömt bort vårt viktigaste vapen i kampen om sömnen: hårdrocken.




Efter en halv minuts Motörhead däckade han som ett fyllo på midsommar och han har sovit sedan dess. Det är så klar jätteskönt nu och ända fram till han kommer på att han ska vara vaken från fyra i natt och då är det nog inte läge att dra igång hårdrocken på den volymen han kräver för att kunna somna till den. Men vi försöker att leva i nuet i den här familjen.