Vi brukar roa oss med att posera för frontkameran i mobiltelefonen. Med vi menar jag mig själv, Isak brukar mest titta rultigt och lite skeptiskt på skärmen när våra ansikten dyker upp. Fram tills idag vill säga. Plötslig var det som om polletten trillade ner och Isak insåg att det där bedårande ansiktet som bligat tillbaka på honom är hans eget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar