Nu sover vi inte, igen

Häromveckan konstaterade jag att Isak faktiskt sover helt okej nu - minus en till två nätter per vecka. Visst vaknar han tidigt (klockan sju är numera sovmorgon i det här hemmet), men han har ändå sovit utan avbrott från det att vi lagt honom. Och att lägga honom har inte heller varit särskilt svårt. Fram till mitt konstaterande vill säga. Så fort jag hade sagt "det går bra nu" blommade Isaks typ åttonde utvecklingssprång ut till fullo, samtidigt som han blev förkyld. Inte tillräckligt förkyld för att ligga däckad, utan precis lagom för att han ska må så dåligt att han blir störd i allt han vill och borde göra - som att sova till exempel.

En bild från förr i tiden, när sömn inte var ett problem.

Igår somnade han efter högljudda protester vid halv åtta. Nio var han vaken igen. Sedan blev han så täppt att han inte kunde andas med napp vilket gav honom panik, som i sin tur gjorde att han grät mer och det resulterade givetvis i att han blev ännu mera täppt. Vid elva hade han gråtit så mycket att det såg ut som att han gick på cortison. Jag skickade ett sms till Alex som var på konsert om att jag var på väg att bryta ihop och att han var tvungen att komma hem och köpa med något avsvällande till Isaks näsa på vägen. Vid tolv somnade Isak om, sedan föll jag i dvala och strax efter kom Alex som motade resten av nattens uppvaknanden i grind med Nezeril för spädbarn. När det var 2012 ville en apotekare absolut inte kännas vid något annat än verkningslöst koksalt för spädbarnsnäsor. Tacka gudarna för år 2013 och Nezerilen.