Häromdagen låg Isak helt tillfreds i sina fräsiga leopardbrallor i mitt knä. Nu hänger han ganska så otillfreds i BabyBjörn-selen på sin faders mage. Eftersom att det här är tredje tillfället på kort tid som det har varit en kamp att trösta parveln (eller parvelen som man säger i Skåne), eftersom att vi har märkt tydliga tendenser på att hans mage är i uppror till och från och eftersom att allt positivt tänkande den senaste tiden har lett till negativa konsekvenser tar jag ut misären i förskott och förbereder mig på minst två månaders kolik. Den typen av tillstånd kommer ju krypandes sägs det, till skillnad från mjölkstockningen som slog till över en natt (efter att jag hade varit försiktigt positiv över att jag verkade slippa det. Jo jo.). Observera gärna att jag är närking, för övrigt. Att gnälla ligger mig helt naturligt varmt om hjärtat.
Problemet med hans onda mage är att den är full av luft vilket gör att han blir kinkig vilket gör att han vill amma. Men. När han ammar med magen full av luft har han svårt att koncentrera sig vilket gör att han blir arg och tappar greppet vilket i sin tur gör att han sväljer ännu mer luft. Får han inte amma när han vill blir han arg över det istället (vilket man ju kan förstå). Hur kommer vi runt det? Ingen aning, men på måndag går vi till apoteket och köper Minifom-droppar. Tydligen splittrar det de stora bubblorna i magen så att de blir små och mindre förödande för hans späda tarmsystem. Spontant vet jag minst tre vuxna i min närhet som också skulle må bra av de där dropparna. Jag låter det vara osagt vilka.
-------------------------------------------------------------------
Uppdatering: Frallan googlar i detta nu rektalkatetern Windi - pysventil för småfisar. Frågan är om Isak någonsin förlåter sina föräldrar om de utsätter honom för en sådan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar