Månad ett. Skulle kunna döpas till "little did I know". Hade ingen aning om att jag var gravid.
Månad två och tre - en inte så särskilt ljuv tid. Ångesten, tröttheten, illamåendet - en ohelig treenighet. Tillfreds med att få se ett litet Isak-yngel på ett tidigt ultraljud dock.
Månad fyra - inte heller en så särskilt ljuv tid. Hormonhuvudvärk varje dag i fem veckor. Folk som ständigt utbrast "men NU syns det ju verkligen!!!" även fast kulan var i samma storlek som ett halvår tidigare (då jag i och för sig blev utsatt för gravid-frågan flera gånger).
Månad fem - ljuvt? Nej. Nu började foglossningen.
Månad sex till åtta - skulle vara synd om kroppen svek ett vinnande koncept. Den här tiden var inte heller ljuv. Foglossning, sömnlöshet, nästäppa, flåsighet och ryggont. Joy? Knappast.
Månad nio - total misär. Nej det var en överdrift, men det skulle vara en direkt lögn att säga att den här tiden var rolig. Två veckor innan beräknad förlossning sjukskrevs jag på heltid, två veckor efter beräknad förlossning föddes Isak. 4.8 kilo och 55 centimeter lång.
Konklusion: jag är INTE en av dem som är gjorda för att vara gravid. Däremot var det många som under den här tiden berättade för mig hur fantastiska deras graviditeter hade varit. Stort tack för det hörrni, verkligen. Jättetack.
 |
| Ultraljud i vecka 12 +5 för att jag skulle kunna förstå att det verkligen låg något där. |
 |
| November. Månad fem alltså. |
 |
| Jo jo, vitsar till det i åttonde månaden med min "Think outside the cocks"-tröja. |
 |
| Fyra dagar innan jag var beräknad. Hade lagt håret och tittat på hajfilm dagen innan. Livet blev marginellt bättre av det. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar