Jaha, det verkar som att vi kommer att behöva överleva min andra skräck trots allt då. Hittade en symtombeskrivning av kolik när jag slögooglade lite igår kväll:
"Anfall av svårtröstligt skrikande är huvudsymtomet. Typiskt börjar symtomen ökande under de första levnadsveckorna och är oftast mer uttalat från sen eftermiddag och utöver kvällen fram till midnatt. Barnet skriker kraftfullt i perioder, spänner bukmusklerna och drar upp benen. Det är oklart om det egentligen handlar om magsmärta. Andra perioder är det mer missnöjdhet, gnällighet och svårighet att komma till ro."
Den här typen av beskrivning ska helst inte kännas som en introduktion till ens bebis, men det gör den. Kan komma på ett gäng olika svordomar över detta, men eftersom att mina föräldrar läser här nöjer jag mig med att säga "stjärt". Längre ner i samma information stod det att Minifom bara ger placeboeffekt på kolik, däremot funkar det på "vanliga" gasbesvär om jag förstod allt rätt. Vi kör väl på med det ett tag till ändå. Placeboeffekt är ju trots allt en effekt det också och har vi tur (tillåt mig tvivla) är det kanske bara gaser som beter sig precis som kolik.
Annars försöker jag se det här som ett ypperligt tillfälle att sparka igång den här kroppen igen. "Igen" är förvisso en lögn för denna kropp har då aldrig varit "igång" egentligen, men den kan ju bli! Det är som jobbigast under ungefär tre timmar. Kan jag ägna mer än en av de timmarna till kvällspromenader kanske allt blir lite uthärdligare för mig. För Frallan som sitter hemma med Isak blir det nog lite jobbigare. Skoja! Isak ska så klart med. Frisk luft är som narkos för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar