Vi försöker packa det sista för en resa till Skåne. Det går sådär. Den här lilla ministern vill nämligen bara vara glad om han blir gungad i sittern. Jag trodde att jag hade lyckats lura honom till sömns i vagnen men efter två nanosekunder vaknade han helt otroligt missnöjd (och besviken på sin mor av blicken att döma). Så nu gungar jag medan Alex donar och sedan byter vi av och jag fattar som vanligt inte hur vi hade klarat av detta liv om vi var ensamstående eller ojämställda.
Det där tänker jag också på i princip dagligen. På de ensamstående. På de ojämställda. (på hur jag haft det om jag skaffat barn med någon av mina tidigare romanser) Tänk om jag hade dragit lasset själv.
SvaraRaderaJag tror att vi båda kan känna STOR tacksamhet över att det inte blev något med tidigare romanser! Skönt att man liksom hann bli vuxen nog att inse vad som är bra och vad man inte ska stå ut med innan man gick vidare, så att säga.
Radera