Vi genomgår den första barnsjukdomen, som egentligen är mer av en krämpa. I natt slutade Isak att böka och grymta tillfälligt för att hosta slem och imitera olika kvävningsljud istället. Nej, det gjorde inte att vi sov bättre. Det gjorde istället att jag idag satt arton minuter i telefonkö till Vårdguidens barnexperter för att bli guidad i hur man hanterar ett hostande spädbarn. Jag fick veta att allt är okej om barnet inte har över 38 grader i feber, då är det tydligen akut. När jag sade till tanten i andra änden att han inte var febrig ity hans panna var sval, sade hon strängt på finlandssvenska "man vet aldrig med baaaarneeeen" och "enda stället som duger till tempen är rooompaaaan". Vilken tur att vi har en rektaltermometer då tänkte jag lite myndigt för mig själv och lade på.
En dag kommer Isak att lära sig läsa och då kanske han hittar den här bloggen, så för den framtida familjefriden skippar jag detaljerna om hur vi kom fram till att Isak är ett perfekt tempererat barn, men han hade i alla fall 36.8. Jag blev så klart både orimligt stolt och mallig över denna prestation som han inte rår över själv. Och även om det är lite svårt att se fram emot nätterna över huvud taget just nu så ser jag hellre fram emot en natt av hosta och rossel än en natt på akuten. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar