I sex veckor har jag med framgång använt förlossningen som ursäkt för att jag inte har rört på mig särskilt mycket. Det har inte ens varit en lögn eftersom att min kropp inte alls var gjord för att föda ett så stort barn som Isak (trots att den första barnmorskan på förlossningen hävdade det). Idag bestämde jag mig i alla fall för att jag var färdig med förlossningens biverkningar och drog med mig sonen på en långpromenad i fotriktiga skor. Sex kilometer avverkade vi. Eller mest jag. Isak gjorde inte så mycket mer än att sova. Så här såg det i alla fall ut vid Långsjön som låg efter vägen:
När vi kom hem kändes det rimligt att äta en hel påse chokladägg från Anthon Berg. Jag hade ju trots allt gått mer på en dag än vad jag har gjort på tolv veckor. Sedan sjöng jag en vaggvisa från 1924 till Isaks stora glädje:
Nu uttrycks ett massivt missnöje bredvid mig i soffan. Kanske för att vi precis visade Isak solhatten som han måste ha på sig varje gång vi går ut i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar