Rekordbebis

Idag gick vi längre än någonsin. En mil och tre kilometer med barnvagn och Emma som hälsade på. Det var så jobbigt för Isak att sova sig igenom denna rekordmarsch att han ligger och tar igen sig i babysittern nu. Emellanåt ler han lite belåtet i sömnen åt sitt stordåd. Väldigt lugn är han. Så lugn att det på det hela taget är ganska svårt att förstå att det här är samma person som bara kan sova på natten om han får fäkta hysteriskt med armarna och grymta som en gris samtidigt. Och trots detta eviga fäktande och grymtande är han ändå, till skillnad från sina föräldrar, alltid så här pigg varje morgon:

Ibland undrar man om han verkligen är vår son.